Han kommer alltid-alltid att vara 1920 dagar framför mig. Jag liksom inbillar mig att jag kan springa ikapp men jag vet inte. Kanske finns avstånd till för att underlätta. Finns där för att vi ska inse våra begränsningar och inte möjligheter. Det var någon som sa att jag skulle passa bra som projektledare för att jag kan vara så intensiv och fokuserad när jag gör saker, men ibland tror jag min styrka är att jag ser sådant som andra inte ser. Det är samtidigt min största svaghet. Jag förstorar lätt. Gör någonting av ingenting.
Och jag tror att om 1920 dagar, då kommer kanske även jag att se annorlunda på det här.
På en annen måte tror jeg du er 1920 dager (eller mer) framfor ham. For jeg tror du har innsett noe som han kanskje aldri vil innse.
SvaraRaderaJag brukar känna att det är sådär som du beskriver i början mellan mig och min pojkvän. Det känns lite jobbigt att det verkar vara så olika mellan oss som personer, att hans syn på en sak är något jag aldrig skulle kunna tänka mig. Saker han gör, saker han säger. Ska jag gör, saker jag säger.
SvaraRaderaMen jag gillar honom så in i norden och ghan gillar mig och det spelar störst roll.
Kram
Du skriver fortfarande så fint:)
SvaraRaderaSanna
Jag med, och jag vet inte om jag längtar lite. Att någonting för mig, hela tiden är ingenting för honom tar emot och jag svär att jag aldrig ska göra om det men se vart jag hamnar. Det är som att jag går baklänges, eller liksom fastnat.
SvaraRaderaM: jag önskar att det vore så.
SvaraRaderaSu: åh, det låter så fint, allt du beskriver!
Anonym: Tack, tack finaste Sanna!
malin: det känns så för mig också ungefär, som att jag går baklänges eller liksom fastnat.