torsdag 3 september 2015

322.

Det är torsdag. Jag ska packa ner hans kläder i flyttkartonger. Har tänkt att jag ska göra det hela veckan. 

Har inte öppnat garderoben men gråter redan. Har gråtit sen jag kom hem från jobbet. Vill att allting ska vara som förut ett litet tag till. Det gör så obeskrivligt ont att det är över.  

Saknar allt med honom så mycket och hela tiden.

tisdag 1 september 2015

321.

Möter en granne i tvättstugan. Hon ser ut att vara i min ålder. Hon börjar prata på tyska men jag förklarar att jag ännu inte hanterar det språket. Inte ännu. Det är söndag kväll och hon berättar att hon flyttat ihop med sin pojkvän, de har skruvat IKEA-möbler hela helgen. Vi skrattar åt de värdelösa instruktionerna som skickas med alla platta paket. I skrattet frågar hon plötsligt om jag bor med någon. Hur det kom sig att jag hamnade i det här landet. Och jag ska precis svara det som jag alltid har svarat sedan jag flyttade hit men måste plötsligt hejda mig. Orden fastnar i halsen och på en sekund, från ingenstans rinner tår efter tår från ögonen och jag kan inte stoppa det. Tänker att jag måste sansa mig. Tänker att såhär kan man faktiskt inte hålla på och bryta ihop inför en främmande människa men jag kan inte göra något. Det går inte att stoppa.

Försöker ursäkta mig. Säger att det kommer att bli bra. Vet inte om jag säger det till henne eller till mig själv.

Hon ger mig en kram och då gråter jag bara ännu mer. Tänker på hur många snälla människor det finns där ute. Hur mycket en kram från en främling kan betyda när man inte längre bor i samma land som ens familj och vänner.