Jag vet inte hur jag ska sätta ord på det. Men ibland känner jag mig bara så förlorad i honom. Jag minns första natten i hans säng. Jag sa något om att jag inte tycker om att bestämma saker. Vill inte vara någons flickvän. Förstår inte varför alla hela tiden strävar efter att vara någons.
Han sa att för honom handlar det inte om att ha någon. Sen var han tyst en stund och sen sa han att det inte går att vara någons.
Fast jag vet inte, redan där och då var jag nog på sätt och vis hans.
åh vad fint du skriver
SvaraRaderaClara: åh, tack så fint av dig!
SvaraRaderaMen åh, finaste.
SvaraRaderaJag har liksom följt med dig från dina gamla bloggar, läser alltid dina inlägg först och gömmer dig under kategorin: "fingerkänsla" på bloglovin för att allting här är så bra. kram!
åh så himla fint skrivet, alla dina inlägg är så fina.
SvaraRaderaJag tror att det går att vara någons.
SvaraRadera