torsdag 26 maj 2011

161.

Så himla, himla, himla svårt allting just nu.



söndag 15 maj 2011

160.

Jag förstår inte. Ibland gör livet så himla ont. Det känns lite som att det har bott en klump av ledsamhet i mig under flera-flera-flera år och jag tycker nog ändå att det borde få räcka snart. Det där om att man ibland tänker att det inte kan bli värre; om det är något jag har lärt mig så är det nog precis just det att det alltid kan bli lite sämre.

Det är då man undrar om det är värt det. För vem gör man det där egentligen, livet alltså. Jag vet inte hur det är med er men jag har tänkt på det alldeles för mycket och alldeles för länge. Till slut är det som att man blir ännu tommare av att tänka på det, som att den där meningen med livet bara krymper ju mer man tänker.

Och krymper, det gör ju jag också. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara och det är därför jag inte skriver här längre. För att jag måste försöka pausa lite. Måste få den där himla vågen att stanna lite.


måndag 9 maj 2011

159.

J, ibland undrar jag varför du inte säger någonting när du kysser som om det är på riktigt.

onsdag 4 maj 2011

158.

Åh, jag säger det alldeles för sällan, men ni betyder så mycket för mig. Ni gör mig alldeles varm inombords. Jag är så himla, himla tacksam för att ni läser och skriver så fina saker till mig (som jag tyvärr är fruktansvärt dålig att svara på). Tack för att ni gör det så fint att skriva här!

157.

Jag är himla sårbar när det kommer till honom, även om jag inte visar det.

Det känns inuti mig när han ringer klockan tre på natten när krogen har stängt och alla hans möjligheter att hitta någon finare att dela säng med är borta. När jag frågar vad han vill, om han ringer för att komma hit, så frågar han om han får det. Och jag vet att jag inte borde men jag är så trött på hela situationen. Jag är så trött på att han gör ont i mig men ändå vill jag ingenting annat än att vara nära honom. Han är trots allt det finaste jag vet i hela världen.

För sen står han där rakt framför mig och jag går från tusen bitar till hel på en sekund.

måndag 2 maj 2011

156.

Jag har så svårt att balansera den där känslan han fyller mig med när han kramar om och pussar mig sådär försiktigt på axeln innan han går hem efter en natt i min säng, med den där känslan när att han ringer och frågar om vi ska ses men inte dyker upp där han har bestämt. Jag känner mig så fånig när jag står och väntar och väntar på någon som aldrig kommer, men jag står kvar tills någon tjej ringer upp från hans nummer och skrattar och klickar mig. Det är valborg och festande studenter överallt, fina killar skrattar och skålar med mig, och det är strålande solsken men det känns som att det regnar.