det känns som att jag kommer att gå under av det här att han vill inte ha mig. För två månader sedan låg han i min säng alldeles nära och nu vill han ingenting.
Och jag förstår ingenting. Jag hade kanske inte tillräckligt med tid för att bli riktigt kär men jag tyckte verkligen om honom. Så himla-himla-himla mycket. Som ingen annan någonsin.
Jag vet inte om jag vill dö. Det är vissa som frågar det nu. De säger att det är vad den här svälten (hatar det ordet!) leder till. Och jag är så himla rädd. Jag vill inte värdera mig själv på ett sånt här vidrigt sätt längre. Jag vill inte låta honom riva sönder mitt liv såhär.
Och jag förstår inte varför det känns som att den här längtan som bara gör ont aldrig tar slut.