Jag vet inte vad jag ska skriva. För livet, det känns liksom ganska tungt för mig just nu.
Samtidigt känns det så typiskt att den där längtan som jag har gått och burit på i nästan ett helt år, att jag har gått och längtat efter den finaste killen i hela världen och nu verkar det lite som att han kanske vill ha mig (det är så overkligt och så fint att jag inte vet var jag ska ta vägen). Och det borde göra mig så lycklig men just nu känner jag mig mest alldeles trasig och jag är så rädd för att gå sönder helt och hållet.
Ni vet de som går in i väggen och så. Måste pausa livet. Det här är nog den enda gången i mitt liv som jag verkligen inte vill pausa. Vill bara ligga nära honom men det går inte för hela jag gör så ont just nu. Och jag tror att jag väntar på att det ska vända snart, fast jag är inte säker på om han är kvar då.