141.

En anledning till att jag inte har skrivit här den senaste tiden är att jag hade tänkt berätta om min dåliga relation till mat. Men jag har försökt skriva om det så många gånger nu och det går inte. Jag kan inte skriva om det och jag har bestämt mig för att inte försöka göra det längre. Men nu vet ni i alla fall.

Efter en intensiv period i skolan som har bidragit till att allting har blivit sämre har jag bestämt mig för att det ska bli bättre. Det känns ganska svårt.

Och mitt i allt det här träffar jag den finaste jag vet. Jag önskar att jag kunde vara lite mer den jag vill vara med honom. Önskar att jag kunde skratta lite mer. Mest önskar jag att jag kunde ge allt för den enda jag någonsin har velat ha. Men just nu känner jag mig så ihålig.

Jag vet inte om han vill ha mig. Jag vet nog bara att jag vill ligga nära honom nästan hela-hela tiden. Jag tror inte han riktigt förstår hur mycket det känns i mig. Jag är ganska dålig på att visa sånt. Ganska dålig på att våga överhuvudtaget. Jag tror att jag vågar med honom för att allting är för bra för att vara sant och jag vet att det har ett slut.