Jag bor på sjunde våningen så jag hinner försöka. En hiss är verkligen optimalt för påklistrade leenden, för det går liksom inte att fly hur mycket man än skulle vilja. Så jag bara står där och väntar och ler-ler-ler hela vägen upp till sjunde våningen.
Det har varit ett slags sido-projekt under några veckor. Och varje gång jag står där kan jag liksom inte komma ifrån känslan att vem det nu än var som sa det där så kan han eller hon aldrig varit riktigt olycklig.
Jag är trött på att må som jag gör. Min olycklighet tar form på olika sätt och jag vet inte hur jag kommer må imorgon - om jag kommer bryta ihop, om jag kan skratta ärligt eller om jag bara vill sova bort allt. Jag är trött på det och ska starta ett projekt (i brist på bättre ord). Jag måste ta tag i det här, jag vet att livet kan vara fantastiskt och här sitter man med sorg i kroppen. Jag ska skriva, jag ska sjunga, jag ska träna, jag är inte riktigt säker på allt jag vill göra men jag ska göra allt som faller mig in. Vi måste hitta tillbaka till oss själva, till kärnan av den vi vill vara. För det här går ju inte, hur ska man klara av att vara så ensam? Och vad vill man egentligen? Av livet? Av mars månad? Av våren? Jag måste börja rensa i mig själv och hitta en ny värld att glädjas åt. Annars går man om miste så mycket och det är ännu sorgligare än att vara ledsen nu.
SvaraRaderaAltså, du er så bra, du. Så himla bra.
SvaraRaderaJeg vil også gjøre som M over her. Jeg vil starte et prosjekt. Finne ut hva det er som gjør meg lykkelig helt ut til fingerspissene, og så gjøre alt jeg kan for å finne det.
(Bare at det kjennes litt som om det er det jeg har gjort hele livet. Når finner man egentlig det der fantastiske, den der lykken, var är den där regnbågen?)
Jag tycker det här var helt fantastiskt skrivet. Jag önskar lite att du bodde här i min stad och att vi skulle kunna fika i timmar och prata om allt det där som ger ångest eller bara gör ont. Kram på dig!
SvaraRaderaJag skulle nog bli glad av att se dig le.
SvaraRaderaDu skriver så otroligt fint. Jag önskar att jag bara kunde få dig att må bra för du verkar vara en sån fin människa, men jag vet att det inte riktigt funkar så. Så istället säger jag att jag tycker väldigt mycket om dina texter även om de är sorgliga, de är vackra endå, och jag hoppas du en dag kan le på riktigt och må bra och ha den kärlek du förtjänar! :)
SvaraRadera