Jag vill aldrig att det ska vara över.
Den där natten; han höll om mig hela tiden, han andades i mitt hår och jag låg vaken och tänkte att det här har jag väntat på i tio månader nu ligger jag i hans säng och det är tidig fredag i december och jag ska aldrig, aldrig glömma det här. Ibland vaknade han till, då kramade han om mig lite hårdare, kysste mig i nacken, på axeln, längs med armen och sedan somnade han om igen. Jag låtsades sova hela tiden men åh, det var som att se världen rasa samman och bygga upp sig igen och igen och igen. Sen tänkte jag att jag struntar i om han bara vill ha mig ibland, struntar i om det här aldrig händer igen, struntar i allt bara den här natten är lång.