Han kommer alltid-alltid att vara 1920 dagar framför mig. Jag liksom inbillar mig att jag kan springa ikapp men jag vet inte. Kanske finns avstånd till för att underlätta. Finns där för att vi ska inse våra begränsningar och inte möjligheter. Det var någon som sa att jag skulle passa bra som projektledare för att jag kan vara så intensiv och fokuserad när jag gör saker, men ibland tror jag min styrka är att jag ser sådant som andra inte ser. Det är samtidigt min största svaghet. Jag förstorar lätt. Gör någonting av ingenting.
Och jag tror att om 1920 dagar, då kommer kanske även jag att se annorlunda på det här.