fredag 16 april 2010

6.

Det känns lite som att jag har träffat mannen i mitt liv men han var för bra för mig. Det känns som att han har allt som jag behöver men han behöver inte mig. Hur gör man? Hur går man vidare då?

Hur går man vidare från ett ingenting som känns som allting?

Jag har aldrig träffat någon som honom tidigare. För första gången i mitt liv har jag träffat någon som gör mig knäsvag. Han har världens vackraste underarmar och hans leende är lite som att kisa för vårsolen efter en alldeles för lång vinter.

Det skulle ta mig tjugo år innan jag kände så.

3 kommentarer:

  1. det här är det allra finaste jag läst.
    hur kan du sätta ord på känslor så där på pricken rätt?

    och hur går man vidre?
    om jag bara det visste..

    tack tack för att du förgyller mina mörka kvällar när jag är alldeles för tisdagssvår och djup. känns fint att få läsa det du skriver du. för det är så rätt. tusen tack tack tack!

    SvaraRadera
  2. oliva.
    tack för att du liksom räddar mig.
    tack för att du ger mitt skrivande mening.

    och du gjorde mig så rysligt glad.
    jag hoppas att du vill fortsätta läsa.
    åh, tack igen!

    SvaraRadera
  3. Åh, underarmarna.
    På honom, är helt otroliga. Helt otroligt sexiga. Hjälp!

    SvaraRadera