Jag har alltid tänkt en del på den där morgonen. Föreställt mig hur den obekväma stämningen måste hänga så tungt i luften. Men han väckte mig genom att krypa ännu närmare. Och jag tror att det är lite av mitt problem, att jag inte förstår det där med att krypa närmare om man ändå ska gå.
Jag tror verkligen att allting hade känts annorlunda om vi hade vaknat av väckarklockan den morgonen och vi hade skyndat till varsin föreläsning.
För när han sa vi ses den morgonen, eller när han så självklart skulle byta nummer blev jag förvirrad. När han hörde av sig började jag bygga förhoppningar av någonting som för honom fortfarande, och för alltid, var ingenting.
jag gillar verkligen inte förhoppningar, för hur kommer det sig att de aldrig aldrig tycks stämma?
SvaraRaderadin blogg är så fin!
SvaraRaderaMänniskor är så ovarsamma med ord..de säger saker som får en att hoppas medan det inte betyder någonting för dem. Det är lättare när man inte kommer för nära och känner...
SvaraRaderaTack underbara.
SvaraRaderaHan sa att vi skulle vara vänner, att det inte skulle förstöra vänskapen som kunde byggas upp. Han hör aldrig av sig längre. Jag dög i en vecka, inte mer än så.
SvaraRaderavi träffades på krogen, onyktra. vi träffades efter krogen, nyktra. vi pussades hemma hos honom och allt kändes som att det var en dröm. för bra för att vara sant. han sa "vi ses snart igen, för det vill du va?" jag svarade såklart ja och gick därifrån mitt i natten gladare än någonsin. samma natt sov en annan tjej hos honom. dom blev tillsammans. han sa "du är för bra för att glömma, jag vill inte tappa dig. vi kan väl försöka vara vänner iallafall?" jag svarade ja igen. men han har inte hört av sig mer.
SvaraRaderaDet låter exakt som det jag var med om. Förutom att jag tog hans nummer innan allting började och att han aldrig föreslog att ses fler gånger. Det var jag som sa "Vi ses, eller hörs." Men det blev aldrig så. Inte på det sättet.
SvaraRaderaJag undrar vad som hade hänt om det inte blev som det blev. Kanske hade jag pratat med honom nu. Men jag hade nog aldrig varit så nära honom som jag var just då. Fysiskt. Och någonstans inuti mig levde jag på ett par ord som jag inte ens är säker på att han sa. Jag såg honom idag. Men jag vågade inte titta för länge. Jag hade fallit då. Hårt. Som en regndroppe mot asfaltens kalla yta.
Tack för att du finns och för att du skriver så fina saker <3
malin: Åh, jag vet inte men jag tror att det har att göra med att förhoppningar kan bli byggda på just nästan ingenting alls.
SvaraRaderaclara: Tack så himla mycket, du gör den fin!
Sara: Jag vet, det sägs så mycket som kanske hellre borde förbli osagt. Men det sägs också alldeles för lite ibland. Det är nog nästan ännu jobbigare.
E: <3!
Josefine: Jag förstår inte hur det kan bli så. Hur någon kan vara så.
L: Jag blir alldeles förskräckt när jag läser det där. Hur man kan säga att man vill vara med någon och sedan dela säng med någon annan. Jag förstår inte.
Alexandra: Åh, jag vet precis vad du menar med att man inte vill titta för länge för att inte falla. För precis så känns det.
Tack för att du är så himla fin!
jag svarade ja i tron om att han faktiskt menade det han sa. jag trodde att vi kanske en dag kunde bli mer än vänner, när han insett att "hon" inte var nått för honom. jag visade mig svag och gjorde allt för att inte tappa honom. jag borde inte ha gjort det. jag borde ha släppt honom direkt och insett vilken (rent ut sagt) idiot han var/är.
SvaraRaderamen för att avsluta kommentaren lite gladare så måste jag bara säga att jag just nu har den bästa man kan ha, den bästa för mig. jag har hittat han, han med stort H. jag hoppas, jag hoppas för allt i världen att det är så. men det känns som att det är för bra för att vara sant..
Hjälp, det här är ju jag också. Exakt. Sluta! Eller nej, sluta inte! Åh, jag blir nästan lite rädd.
SvaraRaderaL: Åh, jag hoppas verkligen att du har hittat rätt, det låter precis som det ska vara!
SvaraRaderaJohanna: Jag ska nog inte sluta, vill inte när det finns så fina läsare!
Jag förstår inte heller. Hur någonting sådant kan vara ingenting för den andra personen. Jag vet inte, men jag kan nog seriöst inte bara släppa att en gång bara är en gång. Att det inte betyder: vi ses igen någon gång och den gången efter det. Jag vet inte om personerna är hjärtlösa på något sätt. Jag måste ha ett väldigt stort bekräftelsebehov eller någonting.
SvaraRaderaOch vet du. Jag hatar ord som "kanske" och "väl".
Du är så bra, så duktig på att uttrycka en känsla som bor inom så många.
SvaraRaderaOch det gör så ont, så ont.