Fast egentligen hade han ju rätt när han sa vi ses. För vi träffades av en slump någon vecka senare. Han hade en ljusblå tröja och ett leende som gjorde mig alldeles knäsvag.
Jag vågade nästan inte se honom i ögonen. Det kändes lite som att jag skulle tappa balansen om jag gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar