Så skulle kanske en kärlekshistoria börja. Men så börjar inte vår. Vi kom inte varandra särskilt nära. Inte särskilt nära alls. Men han förstörde mig ändå. Tanken på han och hans leende gör mig fullkomligt galen.
Det här är nog ingen riktig kärlekshistoria. Det här är nog bara en människas längtan efter någon som råkar vara den finaste i hela världen. Det är min längtan och han heter Johan.
vad heter han mer än johan? :)
SvaraRaderaFörstår du hur rätt denna texten träffade? Mitt i prick. Jag önskar att det inte var så. Att han inte hade lyckats med att förändra mig, ta en bit av mig med sig när han gick hem den där tisdagsmorgonen. Vi kom aldrig riktigt nära. Men jag saknar ändå.
SvaraRaderaOm jag läst detta för några år sedan hade även jag kännt igen mig, även om jag endast gick i mellanstadiet då. Och återigen måste jag säga att du skriver så otroligt bra och fint och självklart kommer jag att fortsätta att följa dig!
SvaraRaderaHar också varit där. Vi kom inte varandra så nära, men _tillräckligt_ nära, och det tog ett år innan jag slutade drömma om honom helt. Eller i alla fall kunde tänka på andra.
SvaraRaderaJag hoppas du tål att bli förstörd, för det finns ingen annan väg än rakt igenom. Men det finns värre saker än att bli förstörd.
/Skylark
Anonym: :)
SvaraRaderaJosefine: Precis så!
ellinor: Åh, tack finaste! Det gör mig så himla glad!
Anonym: Ibland känns det som att jag aldrig vill sluta tänka på honom. Det känns som att jag aldrig kommer att träffa någon som honom. Men det finns det säkert och jag hoppas att de visar sig snart.