fredag 28 maj 2010

30.

Det var en fredagsnatt i februari, jag hade fyllt nitton år och hans ögon var de mörkaste ögon jag någonsin sett. Mörka ögon är lite av det finaste jag vet, alldeles livsfarligt men så fruktansvärt spännande.

Det var en sådan natt som liksom inte riktigt existerar. Sådär så att man vaknar på morgonen och inte säkert kan veta om det var en dröm eller om det var verklighet.

Han ringde mig i lite över ett halvår efter den där natten. Jag svarade aldrig. Jag vet inte varför jag aldrig svarade. Jag ville ju, i alla fall ibland. Jag tror att jag var rädd för att vilja ha honom.

Det kändes lite som att jag aldrig skulle kunna sluta se honom i ögonen om vi träffades igen. Och allt sånt, att vilja ha någon, det skrämmer mig så himla mycket. Det spelar ingen roll att jag nästan är helt säker på att han vill ha mig. För mig betyder det ingenting. Jag måste veta att han vill ha mig i morgon och dagen efter i morgon. Det vet ju inte ens han. Därför går det inte. Och därför har jag aldrig varit kär.


7 kommentarer:

  1. Tusen tack, det är så fint att höra det från dig som skriver underbart.

    SvaraRadera
  2. man måste våga. första gången jag vågade slutade i kaos, från min sida. andra gången jag vågade, det är nu, och just nu är allt så jävla underbart! (Mestadels iaf, när jag inte tänker för mycket)

    SvaraRadera
  3. Det är bättre att våga chansa och faktiskt känna något. Det är så värt det när man träffar rätt person. :)

    SvaraRadera
  4. Åh ännu en helt fantastiskt text på denna blogg!

    SvaraRadera
  5. Åh, takk for at du sier så fine ting! Jeg er kjempeglad for at det betyr noe at jeg leser og skriver hos deg, for det betyr så mye for meg også.

    Og jeg vet hva du mener om mørke øyne. Livsfarlige. Og altfor spennende til å la være å gå seg vill i.

    (Og jeg håper du forstår selv om jeg skriver på norsk. Og svensk er så vakkert språk!)

    SvaraRadera
  6. jag får ont i hjärtat när jag läser detta. framförallt för att jag känner igen mig så mycket och för att du ändå skriver om det så att det blir vackert.

    SvaraRadera