Sv: Ja, jeg forstår akkurat hva du mener. Men det er jo så synd om vi må velge bort det magiske fordi det kan gjøre oss så vondt hvis vi kaster oss ut i noe vi ikke kjenner. Jeg håper alltid på det magiske. For jeg tror at selv om det kan gjøre vondere enn noe annet, så vil det være det som er verdt noe til slutt.
jag blir så.. ledsen ibland. När det ytliga blommar upp. Du skrev i ett tidigare inlägg: "de var fina tillsammans och hennes ben var smalare än mina någonsin kommer att bli". och nu laddade du upp en bild på dina fina ben och jag tittar och tänker att "vadå. smalare ben än sådär går väl inte att ha?".. Så kära du. Om du antyder att dina ben är.. runda så är mina de fetaste du sett.
Anonym: Jag försöker att inte skriva så mycket om ytlighet, för det blir lätt så fel. Men jag vill att det ska bli på riktigt också, allting. Åh, jag vet inte. Att ben kan ställa till det så liksom, det är både fånigt och sorgligt men ändå verkligt på något sätt.
Julia: tack!
E: Om jag ändå visste vad det var. Om den där rädslan gick att ta på. Gick att ta bort.
puss <3. jag har såna strumpbyxor med :D
SvaraRaderaSv: Ja, jeg forstår akkurat hva du mener. Men det er jo så synd om vi må velge bort det magiske fordi det kan gjøre oss så vondt hvis vi kaster oss ut i noe vi ikke kjenner. Jeg håper alltid på det magiske. For jeg tror at selv om det kan gjøre vondere enn noe annet, så vil det være det som er verdt noe til slutt.
SvaraRaderajag blir så.. ledsen ibland. När det ytliga blommar upp. Du skrev i ett tidigare inlägg: "de var fina tillsammans och hennes ben var smalare än mina någonsin kommer att bli". och nu laddade du upp en bild på dina fina ben och jag tittar och tänker att "vadå. smalare ben än sådär går väl inte att ha?".. Så kära du. Om du antyder att dina ben är.. runda så är mina de fetaste du sett.
SvaraRaderavackert
SvaraRaderaKänns som om även jag har något som gör att jag inte kommer kärleken nära.
SvaraRaderafint.
SvaraRaderaLisa: åh, så fint!
SvaraRaderaAnonym: Jag försöker att inte skriva så mycket om ytlighet, för det blir lätt så fel. Men jag vill att det ska bli på riktigt också, allting. Åh, jag vet inte. Att ben kan ställa till det så liksom, det är både fånigt och sorgligt men ändå verkligt på något sätt.
Julia: tack!
E: Om jag ändå visste vad det var. Om den där rädslan gick att ta på. Gick att ta bort.
.: tack!