Jag hade fyllt nitton år när den där bilden togs. Jag minns att jag tyckte att mina ben var så stora och jag kunde inte förstå hur de hade kunnat bli det. Jag tänkte på det ungefär hela tiden.
Idag är jag tjugoett och mina ben är inte längre lika smala. På sätt och vis har allting förändrats sen den där bilden togs, på sätt och vis har ingenting förändrats. Det gör ont i mig när jag tänker på hur kroppar och kilon på vågen ställer till det för så många. För mig.
det är så synd att det ska vara så, ändå känner jag igen mig precis.. /B.
SvaraRaderaJa det där med vikt och så kan ställa till det för vissa, och problemet är att det lätt smittar av sig.
SvaraRaderasv: tack så jättemycket! det gav mig faktiskt ett leende att höra det när jag satt där på min no-lektion och skrev om shakespeare.
Jag vet hur det är och jag vet också att det går att komma över de tankarna. Det som spelar någon roll är hur man mår, både fysiskt och psykiskt. Vad vågen visar kvittar faktiskt. :)
SvaraRaderaOg tenk at så mange av oss går rundt med sånne ting og så få av oss sier det. For det er ikke alltid det synes utenpå.
SvaraRaderaAnonym: Ja, det är så himla sorgligt och framför allt onödigt!
SvaraRaderaellinor: Det är så sant, sånt där smittar av sig så himla lätt!
Och du, va bra! För jag menade varenda ord!
Ponyo: Det är så sant! Du har så rätt!
M: Precis, jag tror ofta att det inte syns på utsidan.