Men det handlar ju om någonting helt annat.
En natt i juli låg jag nära någon speciell och jag skattade så jag grät och klockan var kanske fyra på natten när han sa: "snälla kan det inte alltid vara såhär, jag vill alltid höra dig skratta". Jag undrade om han skulle höra någon skillnad om jag inte skrattade på riktigt. För även om allting var på riktigt just då så var det som att jag visste att det inte skulle kunna fortsätta vara så.
Och vad spelar det för roll, egentligen, om någonting är äkta eller oäkta? Vad spelar det för roll om han inte är precis som i drömmarna om det känns bra när man är tillsammans. "Du förväntar dig alldeles för mycket" sa han, och jag sa att han hade fel. Men jag vet inte längre, han hade kanske rätt. För han kanske inte alltid måste vara ett huvud längre, han kanske inte alltid måste vara smartast i hela världen och säga och göra allting precis helt rätt. Det kan kanske vara fantastiskt ändå.
De ordene, akkurat de ordene, trengte jeg nå. Takk for at du er så fantastisk som du er, og deler det med oss.
SvaraRaderadet är nog lite sådär. för den enda pojke som fått mitt hjärta att slå lite snabbare var inte han med det bruna, lockiga håret och finaste ögonen. han var inte alls så som jag tänkt mig min drömpojke. och ändå var han perfekt.
SvaraRaderamkt bra skrivet! kramar
SvaraRaderaså himla fint.
SvaraRaderajag tror också att det kan vara fantastiskt ändå.
SvaraRaderajag vill kommentera varenda inlägg du skriver, men jag vet inte vad jag ska skriva utan att det ska kännas löjligt. så istället tänker jag bara säga att jag tycker du är fin. så otroligt fin!
SvaraRaderaMina egna ord räcker inte till när jag ännu en gång vill berätta hur fint du skriver.
SvaraRaderaSanna i Piteå
Du skriver så fruktansvärt fint. Sluta inte!
SvaraRaderaJag läser igenom alla dina kommentarer du får och man märker verkligen att du har ett sätt att beskriva som får människor att reagera. Att känna igen sig.
SvaraRaderaOrdet fint återkommer ofta och det kan inte bli renare än så. Fint.
Jag skulle vilja säga sant.
Det är inte alltid fina känslor, men dom är alltid sanna.
Det är så sant och hjärteskärande och jag önskar att man kunde samla alla som känner den där hopplösheten ibland under ett tak så skulle vi kunna hitta det där hoppet igen.
Och aldrig tappa det igen.
underbara du.. det kan vara fantastiskt ändå, tro mig, det har jag fått erfara.
SvaraRaderaMin nya favoritblogg
SvaraRaderaåh vad det känns. i hela kroppen, varje ord.
SvaraRaderamin pojkvän är inte alls den där "perfekta killen" som jag drömt om ända sen jag var liten. han spelar i band, brinner för musiken, är blond, har gröna ögon och vi är raka motsatser när det gäller vissa grejer. jag hade drömt om en brunett med blå ögon, med ett "vanligt" jobb och ett vardagligt liv. men ändå är han den finaste och perfektaste som finns, min blondin.
SvaraRaderaM: tack för att du läser och för att du alltid kommenterar så fint och så klokt och så bra!
SvaraRaderaH: Åh, det är precis vad jag menar! Det låter så fint.
Sofia: tack!
Lisa: tack!
somettbrevutanslut: åh, jag hoppas det!
Anonym: Åh, jag tror inte riktigt att du förstår vad det betyder för mig. Tack så hemskt mycket!
Sanna: Jag vet inte heller hur jag ska skriva för att få dig att förstå hur glad jag blir! Tack finis!
Linn: Tack! Och jag vill nog aldrig sluta skriva när ni är så fina och läser och kommenterar!
e: Jag förundras också, himla ofta, över hur fina människor som samlas här. Åh, jag skulle vilja bjuda hem alla till mitt, vi skulle dricka te och prata hela nätterna.
emma: åh, jag tror dig!
Anonym: jag tror inte riktigt att du inser hur glad jag blir! jag hoppas att du kommer att fortsätta läsa länge! kram!
kim: finis!
.: Åh det låter så fint och så bra och framför allt så himla rätt!