lördag 1 maj 2010

16.

Han har brunt hår och stora ögon och han ligger ungefär två meter ifrån mig. I ett vardagsrum, en fredag som har blivit en lördag, och jag undrar varför det är ljust ute när klockan är mitt i natten.

- Bara så du vet, du behöver inte vara orolig eller så.
- Vad menar du?
- Nej men, jag kommer inte krypa ner hos dig inatt alltså.
-
- Men du får ju gärna komma och krypa ner hos mig om du vill.

Han berättar om saker som får mig att skratta och klockan blir morgon och jag tänker på hur mycket lättare saker skulle vara om jag kunde tycka om någon som tyckte om mig. Jag tror att livet skulle vara himla mycket finare då.

8 kommentarer:

  1. det vore mycket lättare om man tyckte om någon som kände likadant för en själv, väldigt mycket lättare.

    SvaraRadera
  2. men nah. fina, fina du.

    SvaraRadera
  3. En gång, någon gång hoppas jag att de blir så. För dig! och för oss andra <3

    SvaraRadera
  4. Ja, hvorfor er det sånn at vi ikke liker de fine som liker oss? Jeg tror også det hadde gjort alt så mye lettere. Men kanskje litt mindre magisk?

    SvaraRadera
  5. åhh, så underbart fint! älskar dina texter!

    SvaraRadera
  6. H: Ja, precis, så himla mycket lättare!

    somettbrevutanslut: och du är så fin fin fin!

    Lisa: <3

    Sara: Jag tror att det kommer att bli så. Himla snart hoppas jag!

    emma: <3

    M: Du har nog rätt, kanske skulle det vara mindre magiskt. Men ibland undrar jag om jag inte skulle kunna klara mig utan det magiska då, för att slippa det som gör så ont när man vill ha någon som inte vill ha en.

    claris: tack, tack så himla mycket!

    SvaraRadera