Det där med att en människa sätter färg på tillvaron. Det är som att plötsligt är gräset lite grönare och himlen lite mera klarblå. Hur kan det bli så?
Jag förstår ingenting men jag vill aldrig att det ska sluta. Jag vill aldrig sluta tänka på honom.
Hej, Jag har ägnat en stund till att läsa igenom alla dina inlägg. Jag är nästan precis som du. Sluta inte skriva, dina inlägg är som poesi som ibland gör ont och ibland är fullkomligt ljuv.
Hej,
SvaraRaderaJag har ägnat en stund till att läsa igenom alla dina inlägg. Jag är nästan precis som du. Sluta inte skriva, dina inlägg är som poesi som ibland gör ont och ibland är fullkomligt ljuv.
Fanny: åh, tack-tack-tack du anar inte hur mycket det betyder för mig!
SvaraRadera