tisdag 29 mars 2011

142.

Jag ligger i hans soffa en sen fredag. Kanske har det hunnit bli lördag. Jag läser en bok som handlar om att tänka annorlunda för att nå sina mål. Jag vet inte ens vilka mål jag har i livet just nu så på sätt och vis är den där boken nog ganska onödig. Jag undrar om det är så med livet också, att man behöver fylla det med mål för att det ska få mening. Komma i rörelse liksom.

Till skillnad från mig är han väl medveten om sina mål. Det känns så om nästan allting. Men så är han också sex år äldre än mig. Ibland är jag rädd att han ska tycka att jag är omogen. Jag är nog egentligen mer tankspridd och osäker än omogen, om man kan göra den distinktionen.

Och jag hade egentligen satt en gräns vid tre år. Aldrig äldre än tre år. Men med honom spelar sånt ingen roll.

5 kommentarer:

  1. Det spelar ingen roll! Jag lovar dig det!

    Och jag tycker verkligen om din blogg, om jag inte har sagt det förut. Kramar

    SvaraRadera
  2. jag tänkte att jag aldrig skulle bli tillsammans med en yngre kille. nu bor jag tillsammans med en som är född på nittiotalet. livet blir inte alltid som man trott men ibland blir det bättre!

    SvaraRadera
  3. Lissie: åh, det känns lite så faktiskt, som att det inte spelar någon roll! så fint ändå! Och tack, det gör mig så himla glad att höra! Tusen kramar!

    lina: och du vet ju hur fina jag tycker att ni är tillsammans! åh, du har så rätt, ålder behöver inte spela så stor roll alltid!

    SvaraRadera
  4. Hej A!

    Hur kommer det sig att du vill vara/är anonym?
    Någon speciell anledning?

    SvaraRadera
  5. Anonym: Det handlar nog mest om att jag måste känna att jag kan skriva vad jag vill. Det skulle jag inte känna om jag inte var anonym. Att inte vara anonym här skulle kännas hemskt utelämnande. Jag skulle aldrig ha den här bloggen om den inte vore anonym.

    SvaraRadera