onsdag 4 maj 2011

157.

Jag är himla sårbar när det kommer till honom, även om jag inte visar det.

Det känns inuti mig när han ringer klockan tre på natten när krogen har stängt och alla hans möjligheter att hitta någon finare att dela säng med är borta. När jag frågar vad han vill, om han ringer för att komma hit, så frågar han om han får det. Och jag vet att jag inte borde men jag är så trött på hela situationen. Jag är så trött på att han gör ont i mig men ändå vill jag ingenting annat än att vara nära honom. Han är trots allt det finaste jag vet i hela världen.

För sen står han där rakt framför mig och jag går från tusen bitar till hel på en sekund.

6 kommentarer:

  1. åh du, idag hände något helt fantastiskt. skulle verkligen vilja berätta det för dig! konstigt nog, kanske! men du var en av de jag tänkte på (just för att jag mejlat dig innan om hur jobbigt allt varit). men min mejl har blivit hackad. så jag vet inte hur jag ska kunna skriva eller så. men ja! vi kanske kommer på något? (om du vill) Kramar i massor!!

    SvaraRadera
  2. Åh. Den siste setningen der. E.k.s.a.k.t.

    Du skriver så nydelig, og vi er heldige som får lese det du tenker.

    SvaraRadera
  3. Exakt, precis sådär är det. Och man undrar ju om det någonsin kommer att göra en hel under längre tid än en liten stund...

    SvaraRadera
  4. det var på tiden att jag skapade en mejl till bloggen så kan skicka dit! (om du verkligen tycker att det är okej!) Skickar iväg ett mejl nu, så kan du svara när du har tid. Fina du! Vad glad jag blir av dig.

    SvaraRadera
  5. When you get what you want but not what you need... <3

    SvaraRadera
  6. du skriver så fint, är det fiktivt eller sanningsbaserat?

    SvaraRadera