Mer en längtan än kärlek är min tredje blogg. Jag har bytt blogg för att försäkra mig om att jag är anonym här. Ingen i min närhet känner till att jag har eller har haft en blogg. För flera år sedan nämnde någon det där om att vissa människor bär på fler hemligheter än andra. Det skulle tydligen inte vara så bra att göra det. Jag är nog en sån människa. Ni är nog min finaste hemlighet.
Jag minns en dag i augusti när jag hade fyllt 16 år, jag satt i ett rum med ljusgula väggar och framför mig satt en kvinna med snälla ögon som försökte möta mina. Hon frågade om jag ville berätta något men jag svarade inte. Jag har nog alltid haft ganska svårt för att prata om det som finns där innanför.
Jag har varit ganska vilsen i livet. Omringad av en varm familj och fina vänner men ändå så himla, himla ensam. Jag var väldigt rädd och stressad över nästan allt i livet. Ibland brukar jag tänka på det där samtalet innanför de där ljusgula väggarna, hur det hade varit om hon hade ruskat om mig eller kramat mig hårt istället för att bara sitta där med snälla ögon. Jag vet inte om jag hade slagit eller gråtit. Troligtvis det senare. För jag var nästan alltid nära tårar. Jag gick runt med en klump i magen i flera år och visste inte varför. Den växte nog fast där. Ibland låste jag in mig på skoltoaletterna och grät. Jag var noga med att skratta extra mycket när jag kom ut från toaletten så att ingen skulle se att mina ögon var alldeles rödgråtna. Och på något konstigt vis överlevde jag både högstadiet och gymnasiet. Jag tror ingen ens anade att jag låg under ett täcke och grät floder flertalet av kvällar.
Jag vet inte vilka ni som läser det här är. Men jag tror att någon av er är lite som jag. Lite för stressad och lite för ledsen utan att veta varför. Jag önskar att jag kunde bjuda hem dig till mig. Vi kunde sitta vid mitt köksbord och dricka te och äta blåbärsscones och titta på moln som åker förbi utanför fönstret. Jag kunde berätta att livet löser sig lite i taget. Jag tror att jag hade behövt någon som berättade det för mig när jag var som mest stressad över livet. För även om det inte känns så, även om jag har tvivlat miljoner gånger och fortfarande tvivlar ganska ofta, så överlever man lite i taget och det blir lättare. Man kommer inte att känna sig ensammast i hela världen hela livet.
Du har den finaste bloggen. Vackra ord, stycken och meningar. Det sticker liksom till i hjärtat. Jag hoppas med hela mitt hjärta att du får uppleva kärlek och vi med, genom att du delar med dig. A...din hemlighet kommer vara säker hos oss
SvaraRaderajag vill inte nog säger att jag är som du-. men lite kanske. jag känner igen mig i bloggen. jag kan gråta för jag vet inte redigt vad. små saker. jag ha öppnat mig för en person. en person och han ser det inte.
SvaraRaderaDu är bäst. bara så.
SvaraRaderaJag har följt alla dina tre bloggar. Jag läser dina ord för att du skriver så vackert om livet, så vackert att man blir alldeles matt.
SvaraRaderajag tror att nästan alla känner så någon gång. så himla sant.
SvaraRaderaDu är så himla fin, så himla duktig. Du är lite som en psykolog för mig. När jag mår dåligt eller känner mig sådär himla ensam, går jag alltid in och läser här. Det känns alltid lite enklare efteråt, när man vet att man inte är ensam om att må dålgt.
SvaraRaderaÅh, det här träffade rakt i hjärtat. Jag känner igen mig jättemycket, och jag längtar mest till framtiden. Fast att jag vet att det kommer finnas bekymmer där också så känns det som framtiden kommer bli mycket bättre på något sätt.
SvaraRaderaJag tycker om din blogg så himlans, himlans mycket.
Tack för att jag inte är ensam. Du skriver fantastiskt fint, och vad internet är fantastiskt egentligen, att man kan dela med sig, ge och ta, och möta personer som kan sätta ord på dom känslor som man inte ens trodde var på riktigt.
SvaraRaderaJag känner igen mig i detta, men den kännslan kommer bara fram väldigt sällan som tur är. Och faktum är att den är på väg att försvinna. Under 8an och 9an kände jag mig ganska ofta som den ensamaste i världen trots att jag egentligen inte alls var det. Men med gymnasiet så kommer bara den kännslan och tar över mig ibland. Och det värsta är att man känner sig så dum, man har ju igentligen ingen rätt att tycka synd om sig själv och känna sig ensamn när man faktiskt har folk som bryr sig om en och de finns de som faktiskt inte har någon alls. Okej nu blev det väldigt rörigt här, men hoppas du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaJeg har fulgt med gjennom alle tre bloggene (tenk så lang tid det har gått) og hele tiden kjent som du beskriver, at vi som leser tankene dine her nok er ganske like som deg, eller iallefall kjenner igjen oss i det du forteller. Og jeg har vært på de samme stedene som du. På skoletoalettene med røde øyne. Med verdens fineste familie rundt meg men likevel ensommest i verden. I sengen om kvelden med tårer som jeg ikke visste hvor kom fra, og som ikke gikk å stoppe. Jeg vil si takk for at du valgte å skrive som din måte å sortere allting på. Det var du som inspirerte meg til å skrive selv. Og gjennom det jeg leser hos deg føler jeg meg litt mindre alene og litt mer som om alt kommer til å ordne seg en dag. Og jeg begynner også å kjenne som du skriver, at det som man tror aldri kommer til å bli bra, det blir bra. Man får bare være tålmodig. Og om jeg kunne sagt til den jenta som lå og gråt seg i søvn at alt kommer til å ordne seg, så tror jeg alt ville vært så mye lettere. Men det er jo det som er livet. Man får lære og oppleve selv. Man får våge seg ut i livet hver eneste dag, og ingenting vet man om hva som kommer til å hende. Himla skummelt, men også himla, himla fint.
SvaraRaderaSå takk for at du skriver så nydelig, og jeg er glad av hele mitt hjerte for at det begynner å lysne litt etter litt for deg. Du fortjener å være lykkelig. Og jeg hadde hur gjerne som helst sittet ved kjøkkenbordet ditt og spist blåbærscones og tittet på skyene.
du har så rätt! jag är precis så! och blåbärscones låter ju gott..
SvaraRaderaJag önskar att jag kunde hälsa på hos dig och sitta och fika. Vi kunde trösta varandra.
SvaraRaderaJag tror också att jag är som du, både ledsen och stressad liksom.
Du har en åh-så-bra- blogg.
du är så himla fin.
SvaraRaderaHärliga du!
SvaraRaderaDe lyckliga stunderna är värda mer än att gråtas bort för något som kanske komma skall.
Var lycklig och tacksam för det du har hos dig här och nu
Lyckan nu ger dig styrka att klara de svåra stunder vi möter i livet.
Den sanna lyckan finns här och nu är nu.
NU lagras som DÅ och SEN upplever vi senare som NU. Allt hänger ihop.
SEN och DÅ existerar endast om de upplevts som genuint NU någon gång.
Lyckan i nuet kan du uppleva igen och igen genom ditt minne.
I fullständig närvaro blir minnet sinnesfullt och minnen kan väckas av alla våra sinnen när vi behöver dem.
Genom glädje här och nu skapas lycka i tid och rum.
Ta bort oron och tänk inte på vad som skulle kunna hända.
När det händer så händer det spar dina tårar till den dag du känner total hopplöshet.
Gräv inte ner dig i självömkan eller längtan. Om du har något du brinner för nära.
Släck ditt självförakt och bejaka dem som älskar dig.
Härliga du!
Om du älskar så blir du älskad.
Och tvivlar du, så skapas tvivel.
Lev varje sekund och varje minut som det enda möjliga att tänka, allt annat är fantasier eller återskapade självillusioner.
Ha planer, men lev inte i framtiden och analysera inte sönder din tillvaro för den tid som varit.
Lita på din magkänsla, där finns du och endast du kan bedöma rätt och fel i ditt liv. Oavsett samhällets normer. Du är fri, fri i tanke och rum. Du lever ditt liv
Ingen kan säga till dig att du lever det fel. Det liv som givits dig bestämmer du själv över.
Bejaka människor som vill dig gott. Lägg lite eller ingen energi på dem som tar mer än de ger.
Varje människa är unik, det är också du.
Härliga du!
För mig är du en skatt, en otroligt gåva. Du är vacker och fin inuti och du är värdfull för mig!
jag tror att jag förblir ensam i många många år.
SvaraRaderaönskar jag kunde prata med dig just precis nu. för inatt känner jag mig ensammast i hela världen och det gör väldigt ont.
SvaraRaderaTill alla: tack, ni är så fina ♥
SvaraRaderaJag hittade din blogg idag och det känns lite som ett tecken. Det är just nu när min värld rasar samman totalt som jag behövde de här orden - & fann dem. Just exakt de här orden. Jag hade behövt någon som du i mitt liv. Det du just beskrev skulle nämligen likaväl kunna vara jag. En ensam tjej, förlorad någonstans på vägen. Du är bra, fantastisk. Du gav mig just lite hopp när allt känns som mörkast. Tack, tack för att du finns, vem du än är!
SvaraRaderaDu är så bra, och du har så rätt. Oavsett vad du menar känner jag igen mig. Fina du.
SvaraRadera