Igår drack jag så mycket att mina vänner övervägde att ringa efter ambulans. Jag har aldrig varit så full. Jag tycker inte särskilt mycket om att dricka mig full, jag tycker oftast att det är ganska onödigt.
Och det finns ingen ursäkt men: jag mår så himla dåligt just nu (och jag har så svårt att sätta ord på allting, något som bloggen fått lida för). Det har nog varit dåligt ganska länge. Ibland är jag rädd för att vänja mig vid att må såhär dåligt, att jag liksom ska glömma att livet inte alltid känns fruktansvärt. Jag gillar inte att skriva om att jag mår dåligt. Jag vill skriva hoppfullt och jag vill att ni ska må bra av att vara här. Jag vill att ni ska förstå att livet är jobbigt ibland men det blir bättre (för innerst inne så tror jag att det är så).
Fast ibland känner jag inte så. Ibland känner jag att det där mörkret som omfamnar oss i perioder bara blir starkare, och livet svårare. Det gör mig jätterädd.
<3
SvaraRaderaIbland vill jag ställa mig någonstans och bara skrika rakt ut, hoppa jämfota och bara vråla. Inte bry mig om att om någon upptäckte mig skulle jag bli klassad som psykisk sjuk eller något liknande, utan istället bara skrika tills det inte finns något skrik kvar. För att lätta på allt.
SvaraRaderaJag gör inte det. Istället pluggar jag lite hårdare, läser lite mer och drömmer lite mer och tänker att när jag blir äldre kommer allt det jag längtar efter att slå in.
Jag vet inte riktigt varför jag berättar det, men det kändes bra. Tänk att det snart är mars, snart vår, och snart kan man ligga på rygg i gräset igen.
Kram, Johanna
Din blogg är så fin.
SvaraRaderaJag finner inga ord.
Tack för att du skriver det jag tänker.
Det får mig att känna mig mindre ensam.
Vackra människa, hoppas att det blir bättre snart!
SvaraRadera<3
Åh, kjære deg. Jeg blir også sånn der livredd iblant. Vet så godt hva du mener. Og tenker at alle sier at det skal gå over, men hva hvis det ikke gjør det?
SvaraRaderaTakk for at du skriver såher fint og ærlig, så vi kan være redde sammen. Og håpe sammen på at det løser seg en dag. Det kommer til å bli bedre, vi må tro på det.
<3
kram. hoppas du mår bättre snart. det är kära du värd.
SvaraRaderaåh jag kan inte heller lagom. allt eller inget. inget eller allt.
SvaraRaderadu tar det jag känner och sätter ord på det. jag blir också sådär rädd, rädd för att vänja mig, rädd för att det aldrig ska bli riktigt bra, rädd för att glömma hur bra det faktiskt har varit. jag kan inte heller lagom och jag känner min så vilsen - kanske vilsen i mig själv. jag förstår din känsla, eller jag tror att jag förstår, så mycket som någon kan förstå någon annans känsla.
SvaraRaderaoch du, jag väljer att tro som dig, att det någon gång kommer att bli bättre.