onsdag 30 juni 2010

45.

Ganska ofta så får jag en klump i magen som vägrar försvinna. Ibland känns det som att den där klumpen ska äta upp mig inifrån och jag vet inte riktigt om jag orkar. Jag vet inte riktigt om det är värt det. Det skrämmer mig jättemycket. Livet alltså, att det känns så svårt att överleva.

Mest handlar den där klumpen i magen om att jag inte tycker om mig själv. Jag hatar att det ska vara så svårt att tycka om mig. Jag vet inte varför det blev så.

Ibland, som just precis nu, så får jag en klump i magen som inte gör ont alls. Liksom en påminnelse om hur fel jag kan ha. En påminnelse om att det faktiskt finns minuter och timmar och inte bara bråkdelar av sekunder då livet känns fint. Då livet inte är omöjligt.

9 kommentarer:

  1. Jeg husker da de der tankene begynte å komme. De tankene om at man ikke er bra nok, og at verden ikke alltid er fin, at verden faktisk ganske ofte kjennes vanskelig og urettferdig og umulig å leve i. Jeg husker jeg tenkte at sånn er det vel å vokse opp. Og det gjorde meg så trist, for hva om det betyr at livet ikke er så fantastisk som jeg alltid trodde og drømte om da jeg var liten?

    Det der er så fryktelig vanskelige tanker. Og det verste er at det er umulig å stenge dem ute. De kommer uansett om man gjør alt for å være lykkelig hele tiden. Og det er vel sånn det må være. Man må ha litt av det tunge for å kunne oppleve og sette pris på det fine. Men iblant kjennes det som om det skulle vært enda litt mer av det fine i livet. Kanskje det kommer.

    Klem til deg, fineste A.!

    SvaraRadera
  2. du är jättefin så du vet och jag önskar jag bodde närmare dig, jättebra text, livet är så jäkla svårt och ibland känns allt hopplöst, medan ibland är man så jäkla lycklig och svävar på moln, man ska inte tycka illa om sig själv, speciellt inte sin egna kropp än fast jag gör det för ofta, kom ihåg att du är jättefin i alla fall och bra på alla sätt och vis. puss

    SvaraRadera
  3. Äntligen känns det som att någon förstår. Jag känner precis samma sak, men har aldrig riktigt kunna beskriva det. Eller så har jag inte vågat. Riktigt fint, och du verkar vara en fantastiskt fin människa! Jag känner dig inte, men det spelar ingen roll :)

    SvaraRadera
  4. M: Du är så klok! Kram finis!

    Lisa: Och jag är ganska säker på att du är alldeles fantastiskt fin både på utsidan och insidan. Jag hoppas att du förstår det!

    Angelica: Åh, jag önskar nog att du inte förstod. Och tack! Du verkar vara en jättefin människa.

    SvaraRadera
  5. sv: åh tack så mycket världsfina du!

    nä, när man ser tillbaka på kärlek kommer man framtill allt som var dåligt med ens förhållande. nästa förhållande jag har eller sommarflirt,vad som helst. vill jag ska vara tiptop!

    puss

    SvaraRadera
  6. jag har riktigt aldrig kunna sätta ord på mina känslor som jag har, men den där klumpen i magen, den har lixom alltid funnits där och du beskriver det bättre än vad jag någonsin skulle kunna beskriva det. livet har många för och nackdelar, men klumpen, den som aldrig försvinner, gör allt så mycket svårare.

    SvaraRadera
  7. Lisa: åh, jag vill också ha en sommarflirt som är tiptop!

    emma: åh, jag vet inte riktigt om det är så bra att du känner igen dig men jag hoppas det känns bra att inte vara ensam om att känna så.

    SvaraRadera
  8. GUD vad fint du skriver människa. BÖRJA IGEN

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så jättemycket! Jag ska försöka bli bättre på att skriva här!

      Radera