tisdag 15 juni 2010

37.

Jag älskar min familj så att det gör ont, det handlar inte om det. Men ofta kan jag känna mig väldigt utanför. Jag vet att det är jobbigt att jag är svag och ibland är det som att de tycker så illa om den delen att de inte tycker om mig. För den där svaga delen av mig, den är ju en himla stor del av mig även om jag önskar att det inte vore så.

Jag tror att om man har svårt att tycka om sig själv så blir det ännu svårare om andra också har det. Det där att vara älskad är så himla viktigt, men kanske ännu viktigare är det att man känner sig älskad. Jag tror att det där att vara älskad och att känna sig älskad är två skilda saker. Man glömmer lätt bort att skillnaden spelar roll.

Kanske är det därför som jag kan må så himla dåligt av att vara nära människor som jag älskar. Det finns nog ingenting som gör så ont som att känna sig ensam bland de människor man bryr sig mest om.

9 kommentarer:

  1. vet hur det känns. kramar i massor på rara du! puss

    SvaraRadera
  2. Sista meningen, håller med till fyllo.

    Samma här, tyvärr han jag bara hålla på med tåspets i ett år innan jag slutade, men de skorna ligger fint i sin påse i min byrå.

    SvaraRadera
  3. Åh, jeg har så mye jeg vil si til deg om akkurat dette. Hvis det er ok vil jeg gjerne sende alt i en e-mail, får jeg det?

    SvaraRadera
  4. M: Ja, du får gärna mejla mig här: omdublundarsafinnsjaginte@gmail.com

    SvaraRadera
  5. Du har så rätt. Alla människor är svaga på något sätt, men de som är starka på riktigt är de som inte döljer och skäms över att de ibland kan känna sig svaga.

    Ibland har jag så svårt att ta in att jag är älskad, framförallt att jag är älskVÄRD. Hur kan alla andra se allt det där som jag själv inte ser? Och hur kan dom INTE se, allt det där jag ser? Men jag börjar lära mig. Och jag har upptäckt att bara om man är medveten om att andra människor (som man bryr sig mycket om) också har brister, så blir det lättare att låta dem tycka om mig och mina egna brister.

    Kram på dig

    SvaraRadera
  6. Du beskriver precis så som det har känts.

    SvaraRadera
  7. Fantastiskt fint du skriver.
    Vartenda ord känns så träffande.

    SvaraRadera
  8. det sista är så jävla sant... kram!

    SvaraRadera
  9. Lisa: åh, men mest önskar jag nog att du inte förstod. puss!

    ellinor: Åh, jag har allt sånt nerpackat i kartonger men då och då plockar jag fram och provar!

    tea: Du verkar vara en så himla klok och fin människa Tea! Kram!

    Su: Åh, det gör mig så glad att du skriver "känts" istället för "känns".

    Angelica: Tack, det betyder massor!

    tandställningsfjant: ja, fast jag önskar att det sista inte var sant. kram!

    SvaraRadera