tisdag 22 juni 2010

43.

- Varför går du i gräset? frågar han när vi är på väg hem.

Jag svarar nog inte. Jag blickar mot honom men han tittar på mina skor i gräset.

Det är tidig söndag men det verkar som att den här staden aldrig sover.

Och jag vill aldrig vakna.


5 kommentarer:

  1. så fint. så himla fint. det bästa som finns är nog den där känslan av att en stad aldrig sover. det känns som att min stad alltid sover. jag hatat det.

    SvaraRadera
  2. så himmlans fin text!

    sv: det är lite blandande kännslor över gymnasiet. Visst ska det bli väldigt kul att uppleva nya saker och träffa nya människor men samtidigt är jag såklart nervös och lite tveksam till att jag kommer trivas, det har nämligen bara sökt 12 personer till min linje. Men hoppas att jag, liksom du, kommer tycka att gymnasiet var mycket bättre än högstadiet för även jag gillade högstadiet.

    SvaraRadera
  3. sv:tack så mycket!

    ja, någon gång kommer det nog bli himla rätt för oss båda och vi får ett fantastiskt förhållande som håller länge, kanske hela livet ut? :) men nu i sommar vill jag hångla med söta pojkar hih.

    aha, okej! Nej,jag har inget jobb och knappt några pengar, tur jag har snälla föräldrar i alla fall, men vet inte vad jag ska hitta på i sommar hehe. Men kan nog bli en bra sommar ändå! Men ska nog börja plugga till hösten iaf.

    puss!

    SvaraRadera
  4. vackert. sommaren och kärleken och gräset. jag älskar det.

    SvaraRadera
  5. Åh, visst kjennes det sånn noen ganger, alt man aldri vil våkne? Og så andre ganger kjennes det som om man aldri vil sovne, aldri lukke øynene. Fine følelser.
    Og fin tekst. Som alltid. :)

    SvaraRadera