måndag 21 juni 2010

42.

Hans kompis hade frågat min kompis:
- Vad vill hon med honom, egentligen?

Sedan hade han sagt att ingen kan komma honom nära, och jag tänker bara att jag fortfarande vill det. Det kändes som att han också ville. Men det är för sent nu.

Ibland, ganska ofta, önskar jag att tiden kunde stå stilla.


5 kommentarer:

  1. du, det känns som om man kan prata lite med dig. utan att det känns fel.
    hm. ska man vara med någon när det känns rätt, det pirrar sådär lite ibland när han sjunger för mig och han är vacker. men jag är rädd för att visa vem jag, verkligen jag är?

    SvaraRadera
  2. claris: åh, tack så himla mycket!

    Lisa: tack finis!

    nellie: Åh, det är klart att du ska vara med honom så länge det pirrar och känns rätt. Jag är helt övertygad om att du är en himla fin och speciell och älskvärd person. Han kommer se det han också. Om inte så är han inte rätt för dig.

    SvaraRadera
  3. Känner du också ett behov av att vara med någon alltid? Att så få fort personen börjar göra avstånd från dig så vill du ha den ännu mer och börjar bli frustrera och ledsen. Men när du väl har personen igen så börjar du tänka de där banorna igen, att han inte uppfyller kraven. Lite som att det måste vara du som släpper honom fri, för du orkar liksom inte blir sårad. Det är som att du måste bekräfta för dig själv att någon verkligen vill ha dig. Och att någon vill ha dig hela tiden. Så när det är slut med en personen även om man inte kom så långt i utvecklingen så vill man ha en ny att fokusera på. För ensamhet är det värsta som finns. Visst är det hemskt?

    SvaraRadera