onsdag 26 januari 2011

114.

Åh, finaste, jag vill skriva men det går inte. Jag är så nervös att jag inte kan äta. Imorgon ska vi träffas och det betyder ju ingenting mer än att han vill träffa mig men det är första gången vi bestämmer något sånt här om att ses och allting är så overkligt och jag förstår ingenting.

Jag har aldrig-aldrig tänkt på någon så mycket som jag tänker på honom och det är som att en del av mig redan nu väntar på att gå sönder. Jag kan verkligen se mig själv bryta samman när det här är över. Jag bara hoppas att jag kan skjuta på det ett litet tag till.

Upplagd av kl.

8 kommentarer:

  1. Lisa26 januari 2011 kl. 22:16

    spännande! lycka till1:*

    SvaraRadera
  2. Emma26 januari 2011 kl. 22:43

    "If they say no, you end up alone. If you say nothing, you end up alone. What have you got to lose?"

    Det är lika sant som det är svårt.

    SvaraRadera
  3. Michaela Lind26 januari 2011 kl. 23:22

    Ååååååh.
    hoppas det går bra!!! :) håller alla tummar!

    SvaraRadera
  4. A.26 januari 2011 kl. 23:57

    Åh ja! Vad bra! Hoppas allting går bra! Tror på dig! :D

    SvaraRadera
  5. M27 januari 2011 kl. 00:10

    Åh, all mulig lykke til! Og prøv (jeg vet det er vanskelig) å ikke vente på å bryte sammen. Prøv å være der akkurat i øyeblikket og nyte at det er presis så fantastisk som sånne møter kan være.

    Jeg krysser fingrene for deg, håper alt går bra!

    SvaraRadera
  6. tea27 januari 2011 kl. 14:39

    åh vad jag känner igen mig. jag upplevde den där känslan för lite mer än en månad sedan ungefär. jag åt tre gånger på en vecka, mådde illa hela tiden, kunde inte sova och terroriserade alla mina närmsta vänner med att diskutera varje tiondelssekund av vad som kunde ske på den kommande "dejten". tillslut kom fredagen och vi skulle ses i stan. den sista timmen gick så fort och helt plötsligt var jag nere i stan för att träffa honom. Och det var som om vi känt varandra hela livet och fem timmars umgänge kändes som fem minuter. När vi sagt hejdå och jag gick mot bilen kände jag bara: herregud, var det DET HÄR jag varit orolig för hela veckan?

    det finns ju en anledning till varför han vill träffa dig! och det värsta som kan hända är att ni kanske inte klickar sådär som man vill att man ska. och egentligen är det inte speciellt hemskt, så du har med andra ord ingenting att förlora. bara att vinna. håller tummarna för dig och jag är säker på att du kommer ha det jättetrevligt! Kram

    SvaraRadera
  7. Anonym27 januari 2011 kl. 18:29

    Åhh, Det kommer gå hur fint som helst!

    SvaraRadera
  8. Ajlin27 januari 2011 kl. 21:58

    Imorgon ska jag brygga en kopp kaffe och läsa alla dina inlägg helt från början. Det ser jag fram emot.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)