Det jobbiga med J: jag vet ingenting, absolut ingenting, om vem eller vad jag är för honom. Vet inte om han har tänkt på den där torsdagsnatten alls, vet inte om han har tänkt på den där sista kvällen heller. Jag vet inte varför han la till mig på fb efter nästan tio månader (egentligen vet jag inte ens om man måste ha en anledning). Jag vet inte varför han sms:ade och frågade om det blev utgång när jag hade sagt att jag inte skulle ut. Vet inte varför han hade kvar mitt nummer.
Jag vet bara att att jag låg nedbäddad i min säng precis en timme innan han skickade det där sms:et och tänkte att ikväll är min sista chans någonsin. Tänkte att i natt är han där ute och jag ligger ensam i min säng och stannar jag här så förändras ingenting.
Så jag gick upp och gick ut och på sätt och vis förändrades nästan allting.
Kanskje har han tenkt like mye eller mer på deg i løpet av alle disse månedene. Og kanskje var det noe ved deg, kanskje han ikke helt vet hva det er heller, men ett eller annet gjorde at han ikke kunne glemme deg. Jeg pleier å ha vanskelig for å tro at guttene kan være så like oss på denne måten, men kanskje finnes det noen som ligger våkne om nettene, presis som vi, og tenker på hun som han bare ikke kan få ut av hodet.
SvaraRaderaJeg syns det er fantastisk at han prøvde igjen. Det må vel ändå ha krevdes ganske mye mot å gjøre det! Og fra deg også, selvsagt, å velge å ikke bare bli liggende den natten.
Hmm.. Det känns som att det alltid är så där. Och att det i princip nästan alltid (utan att dra alla över en kam, ehe) är tjejen som måste gå och tänka på den där jävla killen hela hela tiden, medan han skiter i vilket och är med vem som helst. Och sen blir man utbytt mot någon som har mycket längre och finare hår och man förstår inte om man någonsin betydde något alls. Medan han hela tiden betytt allt. Fast nu pratar jag kanske mer om mig själv än generellt..
SvaraRaderaallt du skriver känns så himla rätt och sant. som i en värld av lägenheter och män på grillfester om sommrarna som stannar kvar i ens liv och allt. så himla bra fastän det knyter sig i magen lite.
SvaraRaderaåh... det är så jobbigt. keep us updated om någonting händer! känner du ändå inte att varningsklockorna ringer? liksom, lite konstigt att han plötsligt bryr sig. om han är värd att ha kommer han söka upp kontakten ännu mer. har han skrivit till dig efter ni sågs?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaåh hoppas det löser sig. kram!
SvaraRaderaVad hände den natten?
SvaraRaderaM: Åh, jag önskar att det vore så men jag har så himla svårt att föreställa mig honom ligga sömnlös över någon som mig, tyvärr. Fast ändå kan jag inte släppa att allt känns så bra när vi är tillsammans.
SvaraRaderaAnna: Exakt så, varenda ord, så känner jag också att det är!
Hannah: åh, tack så hemskt mycket för din fina kommentar som gör mig jätteglad!
A: det känns lite som att varningsklockorna ringer hela tiden, men åh, jag vill inte lyssna. och på sätt och vis är det väl mest, bara, han som söker upp kontakten.
lisa: tack finis, kram!