Den där onsdagseftermiddagen bestämde jag mig för att jag inte kan hålla på såhär längre. Jag måste sluta längta efter honom. Jag måste sluta tänka på någon som inte tänker på mig.
På fredagen hade jag en ny vänförfrågan på facebook. Och nu känns det inte som att jag vill glömma riktigt än.
det är som att pojkar känner av exakt när man har bestämt sig för att sluta tänka på dom och att det är då dom hör av sig för att dra en tillbaka igen. och varje gång det händer blir det bara ännu svårare att glömma.
SvaraRaderaEr det ikke rart at livet fungerer sånn? At man liksom egentlig ikke kan bestemme seg for så mye i det hele tatt, for da kommer noe som snur opp-ned på alt, og så får man bare følge med det som kommer.
SvaraRaderaOg det der med å bestemme seg for å glemme. Det tror jeg er noe av det vanskeligste som finns. Jeg er ikke sikker på om jeg noen gang kommer til å få det til.
Åh, för det första jag älskar ditt sätt att skriva på. Du sätter verkligen så fina ord, på allt. Du får världen att verka så himla vacker med alla dessa fina ord.
SvaraRaderaOch så vill jag säga, att jag verkligen känner igen mig i dina inlägg. Det är så himla mycket som stämmer in, på mitt liv. De stämmer in så mycket mer än någon någonsin skulle kunna förstå. Som detta inlägg. Det hände mig precis samma sak. Dock inte samma dag.
A. vad du än gör, sluta inte skriva!
Åh, berätta mer!
SvaraRaderaJa det där känner jag igen alldeles för väl... Undrar vad det är för sjätte sinne som pojkar har egentligen?
SvaraRaderavad glad jag blev att jag hittade det här! misstolka mig inte, jag menar att jag hittade någon som har lika svårt att släppa taget..som jag har.
SvaraRaderadet är något med det där... om att man måste sluta minnas för att man inte kan leva kvar i det förflutna och ändå förvänta mig en framtid.
men så är det där också, om att det gör så förbannat..ont.