97.

1. Är du lycklig?

Ibland är jag jättelycklig. Jag kan bli lycklig av himla små saker. Som att H&M har sålt alldeles fantastiska vantar med små rosetter på för 39 kr paret hela hösten. Eller som när jag gick hem ikväll och jag såg en pappa och två små barn springa mot varandra på andra sidan gatan; det var så fint att jag nästan började gråta.

Jag har himla lätt för att gråta förresten. Senast jag gjorde det var i en korridor hos internationella sekretariatet på mitt universitet förra veckan.

När jag inte är jättelycklig är jag ganska ofta olycklig. Ibland känns det som att något i mig har bestämt sig för att jag inte ska få vara glad så länge. Det finns ju alltid saker att vara ledsen över, men oftast är jag ledsen för att jag är så himla stressad för att livet går så fort och för att det känns som att jag inte hinner med.

Och ganska ofta är jag ledsen för att mitt liv är så himla bra jämfört med så många andras men jag är så dålig på att uppskatta det. Det blir liksom till en ond cirkel; det där att bli ledsen för att man är ledsen när man borde vara glad. Onödigt ledsamt.