Jag: jag förstår inte mig heller, det är jobbigt.
Jag tänker att han kommer aldrig förstå att det där som verkar spännande och intressant bara förstör och gör ont och sårar. Jag önskar att det inte var så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fint så fint så fint!!
SvaraRaderaSv: Tack fina du!
SvaraRaderaÅh så väl jag känner igen mig. Det är skönt att inte vara ensam, men samtidigt sorgligt att man inte är det. Kram
fantastiska du. hur mår du?
SvaraRadera