Och samtidigt som allting känns väldigt fint gör det också lite ont att han inte känner samma. För jag liksom bara väntar och väntar och väntar på att falla men jag måste stå kvar. Jag förstår inte riktigt, livet och kärlek och sånt, varför det tar 22 år för vissa att hitta någon som man vill falla för och varför han inte känner likadant.
lördag 23 april 2011
152.
Det är så himla konstigt. För på sätt och vis kan jag bli lycklig bara av tanken på att jag har träffat någon jag vill vara med. Han är den första jag verkligen känner att jag längtar efter, den första jag verkligen på riktigt vill sova nära natt efter natt efter natt. Han är den första jag inte hittar ett enda fel hos. Han är så himla perfekt och jag vill ha honom mer än allting annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jeg forstår heller ikke hvorfor man bruker hele livet sitt på å lengte etter noe, og når man endelig får det så kjennes det ikke i det hele tatt slik man alltid trodde. Jeg skjønner ikke når jeg skal begynne å forstå alt det der med kjærligheten. Iblant kjennes det som om jeg aldri vil forstå.
SvaraRaderaDin blogg är så fin!
SvaraRaderaM: åh, jag känner nog lite så jag också. vill förstå, men ändå inte.
SvaraRaderaSofia: åh tack! du anar inte hur glad jag blir! kram!