Det kan gå veckor utan att vi ses men på något konstigt vis är jag alltid räddast de få stunder vi är tillsammans. Jag brukar inte ha svårt att sova men när han sover här så ligger jag nästan alltid vaken och vill aldrig att natten ska ta slut. Fast det gör den ju, och han ligger kvar en stund, flyttar sig sådär nära och lägger sin stora hand över min lilla.
Sen går han. Och jag står kvar, alltid fylld med en känsla av lycka och tomhet på samma gång. Jag tycker inte om den känslan. Fast jag tror att jag tycker om honom. Hur man nu vet sånt.
åh vad jag gillar hur du skriver. känner igen mig exakt!
SvaraRaderadu är himla fin!
nellie: åh, tack tack finis!
SvaraRaderaA.
SvaraRaderahar du inte någon mailadress?
V: Åh fina V, visst har jag det. Skriv jättegärna om du vill till: omdublundarsafinnsjaginte@gmail.com
SvaraRaderaJag tycker också om en person som börjar på J och när du skriver så känns det som att du tagit precis allt mitt hjärta vill säga till honom och satt det på din blogg, fast jag har inte sovit hos honom på flera månader men ändå är den där känslan kvar.
SvaraRaderaDen där känslan, åh.. Jag är aldrig tillräcklig för honom och det känns precis som vi är kära i samma kille. För din kille som börjar på J lägger sin hand över din, det gör inte min kille som börjar på J.
Angelica: åh, jag tror att jag vet precis hur du känner. jag kände något liknande iaf, gick runt och längtade och försökte glömma, inte känna, men jag kände bara mer och mer och mer. och tänk att en natt efter elva månader sov vi i samma säng igen. konstigt, livet!
SvaraRadera