92.

Det finns så mycket att förbättra i ett samhälle. Pengarna räcker ju aldrig till alla. Men en sak som jag tycker känns lite extra underprioriterat är äldreomsorgen. Det finns så himla mycket att peka på som är fel där. Som att min farmor och farfar, som har levt tillsammans i över 60 år, inte får bo tillsammans när de inte klarar av att bo hemma längre.

Ibland kan jag tycka att det är ett himla tjat och alldeles för stort fokus på barn och unga. Alla stora barngrupper hit och alla slitna skolor dit. I min klass hade vi alltid gamla sönderklottrade skolböcker, var 32 elever på en lärare, men jag tycker att vi klarade oss himla bra ändå.

Jag tänker på min lilla, lilla farmor som inte får träffa mannen i sitt liv, han som alltid, alltid varit hos henne. Undrar vad hon tänker. Ibland kan jag komma på mig själv att hoppas att hon är lite mer förvirrad än hon egentligen är, bara för att jag inte vill att hon ska förstå hur sorglig situationen är. Den där situationen är ju hennes liv.

Världens finaste farfar. Världens bästa på att laga punktering på cyklar, skratta högt och inte ställa frågor som man inte ville få.

Det är bara så fruktansvärt att något annat än döden ska behöva skilja människor åt. Som paragrafer eller budgetunderskott.