torsdag 6 oktober 2011

184.

Jag kan inte släppa att den sista natten tillsammans var den första natten jag berättade att det hade blivit lite svårt med maten. Att det var lite svårare än jag trodde att bara helt plötsligt börja äta igen.

Sen låg han nära hela natten. Han åt keso och blåbär till frukost, jag åt nog ingenting. Sen sa vi hejdå-vi-ses fast vi sågs aldrig efter det.

Och det gör liksom ont att jag inte betydde mer än så.


3 kommentarer:

  1. Det gör så ont att läsa för du är värd så mycket mer. Kram!

    SvaraRadera
  2. Bare at du betyr så himla mye mer enn han var istand til å gi deg. Du vet det ikke ennå, men det er det som er sannheten. Helt sikkert, jeg lover. Klemmer.

    SvaraRadera
  3. Du är för fin för att behöva kämpa med allt du kämpar med varje dag. Du är värd så himla mycket mer fina du! Du är älskvärd. Du får inte glömma bort det bland alla tårar och brustna hjärtan... att du är älskvärd!

    SvaraRadera