tisdag 11 oktober 2011

185.

Idag var jag på mitt första KBT-samtal.

Näsdukarna tog slut, fast tårar och snor bara fortsatte att rinna.

Jag vill aldrig mer gå dit igen.

6 kommentarer:

  1. tusen varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  2. har följt dig så himla,himla länge. har följt med dig varje gång du bytt blogg & du verkar vara en så himla fin person. jag hoppas verkligen du sköter om dig. massor av bamsekramar!

    SvaraRadera
  3. Du är en stark, otroligt stark människa. Av vad jag sätt av dig, och även om det är svårt och otroligt jobbigt så kommer det kännas bättre, om ett tag. jag hoppas verkligen det.
    När jag för första gången gick på samtal grät jag som om jag aldrig tidigare gråtit. andra och tredje, fjärde gången också. men sen, efter ganska många gånger, så kändes det plötsligt lite, lite bättre. och det var så himla skönt.
    Du är bra. Glöm inte det. Och skriver bra.

    SvaraRadera
  4. Snälla gå dit igen. Det är fruktansvärt i början men i längden så himla, himla bra. Vi hejar på dig!

    SvaraRadera
  5. Det är konstigt för jag känner inte dig alls men jag önskar verkligen att du ska hitta din plats i livet. Ibland handlar det kanske inte om att vara lyckligast på jorden utan om att ta sig igenom timmarna, dagarna och så småningom månaderna och åren.
    All kärlek till dig, du förtjänar det bästa.

    SvaraRadera
  6. "You gain strength, courage and confidence from every experience in which you really have to stop and look fear in the face. You must do the things you think you cannot."

    Gå dit igjen. Begynnelsen er alltid verst. Men du har allerede gjort det som er vanskeligst. Nå kommer tiden hvor du gjør det som er best for deg. Og helehele universet heier deg fram. Alle gode kreftene fra oss som leser tankene dine her, ta med deg dem og gjør det. For din skyld. Du er så himla bra, og verden behøver deg. Glem aldri det. Tusen klemmer.

    SvaraRadera