onsdag 28 september 2011

183.

Jag tror att jag måste försöka se det som att jag lärde känna någon annan. Och han finns liksom inte i honom längre.

Det spelar väl egentligen ingen roll om det var jag som så himla gärna ville se något i honom som aldrig fanns, om jag lärde känna någon som han aldrig var, eller om han bara blev någon helt annan den här sommaren.

För han som jag föll för, han som jag låg nära i samma säng under samma täcke, han finns inte längre.

2 kommentarer:

  1. Der, akkurat der, tror jeg du satte ord på det som jeg har prøvd å finne ut av helt siden den natten i mai for over et år siden da jeg stod og skrek til ham på gaten og prøvde å få ham til å forstå at han fortsatt skulle være med meg. Jeg innser nå at allerede da hadde han blitt til en som jeg ikke kjenner lengre. Han som jeg møtte den iskalde natten i februar for så lenge siden, han fins ikke lengre. Han fins bare hos meg. Og det kjennes himla vondt å innse, men også så nødvendig.

    Takk for at du fikk meg til å se det. Og jeg håperhåperhåper at du føler deg bedre snart. Du fortjener det så himla mye.

    SvaraRadera
  2. han känns inte som den han var, det verkar som att han betydde och betyder mer för mig än vad jag någonsin kommer betyda för honom och det gör så ont i mig. jag är nog fortfarande kär i honom, jag vill inte vara det men jag kan inte bara stänga av mina känslor hur som helst.

    SvaraRadera