onsdag 30 oktober 2013

303.

Ibland händer det att någon ny läsare hittar hit och kommenterar något fint långt bak i arkivet. Jag läser nästan aldrig det där gamla. Det känns så sorgligt att läsa där. Jag tycker så himla synd om den där tjejen. Och vilket svin han var, Johan. Vilken himla otur att jag träffade honom alltså. Vilken hemsk början på det där som ska kallas kärlek och som jag visste så lite om.

Han har en ny tjej förresten. Ibland tänker jag på vad jag skulle säga om jag träffade de någonstans. Jag har tänkt på alla möjliga alternativ. Spotta honom i ansiktet till exempel. Men till slut kommer jag alltid fram till samma sak. Jag skulle be honom att vara snäll med henne. Behandla henne väl. Jag hoppas att han är annorlunda nu. Annars kan han faktiskt vara ensam resten av livet. Sådeså.


5 kommentarer:

  1. Håller med. För jag har läst det där du skrivit för länge sedan. Vilken fegis, hoppas han vågar älska på riktigt nu. För tjejens hjärtas skull.

    SvaraRadera
  2. Har precis hittat hit och håller på att läsa igenom arkivet. Dina texter berör mig och jag känner igen mig så mycket i dina ord. Ibland rinner en tår, ibland hugger det till i magtrakten men mest av allt blir det svårt att andas.

    SvaraRadera
  3. Men haha, min kärlek heter Johan.

    SvaraRadera
  4. Åh, vad du har kommit långt sedan dess.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker så mycket om din blogg, har följt dig så länge men aldrig skrivit något. Men du? Så sjukt bra jobbat! Du är så otroligt stark och jag blir så glad att du får vara lycklig, ingen förtjänar det mer än dig!

    SvaraRadera