tisdag 7 maj 2013

186.

Imorgon kommer han tillbaka till Sverige igen och det är bara en vecka sedan jag somnade med huvudet på hans bröst men jag ändå längtar jag så att det känns som att jag ska spricka. Det är så konstigt det där att tycka om någon. Att vara kär i någon. Det sa jag till honom för exakt en vecka sedan förresten, att jag är kär i honom alltså. Han sa ingenting tillbaka. Morgonen därpå sa han jag tycker om dig extra många gånger liksom för att kompensera. Men det funkar ju inte så.

Varför blir det alltid såhär för mig?

Om en månad åker han härifrån och sen ses vi kanske aldrig mer. Jag förstår mig inte på kärlek. Det är som att det sitter någon där uppe som har bestämt att jag ska bli hjärtekrossad en gång till. Fattar liksom inte varför. Tycker att det kan räcka snart.


4 kommentarer:

  1. Åh alltså detta krossar mitt hjärta totalt. Det är så lustigt för min pojkvän kommer också hem imorgon efter en vecka utomlands, och innan han for sa han att han älskade mig för första gången. Men jag kan som ändå inte tro på det, jag är ändå så jävla rädd att det inte ska vara på riktigt och att han bara ska försvinna närsomhelst. Kärlek är så jävla förödande hemskt och vackert. Jag vet som inte ens om jag orkar med det, att vara kär.

    SvaraRadera
  2. Jag tror det handlar mycket om ett mönster man har. Att man träffar samma typ av människor hela tiden, och ibland vill man bara ha någon för att känna sig älskad. Eller ha någon man vill ligga nära en stund. Sedan tänker man att man vill ha något riktigt istället, flera gånger om. Men ändå går man där med magont flera gånger i rad och väljer fel. Det slutar aldrig. Någon gång känner jag också att det borde ta stopp. För dig med. Kändes det som att han var "rätt" från början? Klickade det, liksom? Det låter så hemskt. Jag hoppas att du träffar någon som är värd dig, någon dag.

    SvaraRadera
  3. Hur vet man egentligen när något är på riktigt? Hur vet man att allt inte bara är tomma ord och att han kanske vänder och går precis när som?

    förresten så skriver du så himla himla fint!

    SvaraRadera