måndag 18 oktober 2010

82.

Den senaste veckan har en del nya läsare hittat hit. Därför tycker jag att det skulle passa bra med en liten presentation. Jag är så klart himla nyfiken på er, så om ni vill får ni jättegärna skriva hej och kanske något mer i kommentarsfältet här nedan. I vilket fall som helst så är ni varmt välkomna hit och jag hoppas att ni vill komma tillbaka.

Till er som varit med ett tag: ni vet att jag tycker om er så himla, himla mycket.

Den här bloggen handlar om mig. Jag heter A och jag bor på sjunde våningen i en vitmålad etta med stora fönster. Ibland säger mina vänner att jag är så himla konstig och det är nog sant. Jag är några millimeter, nästan fem, ifrån att vara 170 centimeter lång. Jag pluggar ekonomi men helst vill jag arbeta med mänskliga rättigheter. Jag tror kanske att det kommer att bli så till slut, trots allt.

Och så vill jag skriva. Jag vill skriva om viktiga saker, sånt där som så många passerar utan att ägna en tanke. Fast helst av allt i hela världen vill jag nog skriva om kärlek. Även om jag vet nästan ingenting om det.

Jag började blogga för lite mindre än två år sedan. Då visste jag inte att det fanns så många fina som ville läsa och ni har betytt himla mycket för mig, jag kan inte ens försöka sätta ord på det.

Jag är nog ganska rädd för kärlek och jag har jättesvårt att lita på människor. Jag vet inte varför det har blivit så. Nästa år fyller jag 22 år utan att ha varit kär. Jag antar att jag vill bli kär någon gång någonsin men jag har inte så bråttom. Ibland känns det som att jag längtar mer efter att veta vad kärlek är än att jag längtar efter någon.

Fast, och det är kanske mest detta som den här bloggen handlar om, så längtar jag lite efter någon som inte längtar efter mig. Jag vill glömma honom men det går liksom inte.

14 kommentarer:

  1. jag är ganska ny, och jag är så glad att jag hittade hit. du skriver så vackert och jag önskar jag kunde göra detsamma.

    SvaraRadera
  2. åh, jag har vait med ett tag.
    men fortfarande ÅH vad fint du skriver

    SvaraRadera
  3. du är obeskrivlig! SOLSTORMAR

    SvaraRadera
  4. ja tänk att man kan bli så berörd av dina ord, du skriver verkligen helt underbart och jag kan verkligen känna igen mig i det som du beskriver! jag har väntat så länge efter att hitta ngn o nu äntligen tror jag att jag har gjort det men precis som du har jag svårt att lita på människor! o ibland undrar jag om det är mer än längtan än kärlek! o kan ngn verkligen tycka om mig??? kärlek är svårt...

    SvaraRadera
  5. åh du verkar så fin.
    jag har funnits här ganska länge nu men jag kan ju säga hej ändå.
    jag heter julia och är 15år och vet ingenting om någonting egentligen. Jag är nog ganska osäker fast jag inte är det egentligen... (hur nu det går ihop.)
    Jag är otroligt dålig på att plugga och läser hellre sånt här fint om kvällarna.
    puss

    SvaraRadera
  6. jag har hängt med sen dina två tidigare bloggar. är en sisådär 10 år äldre än dig, men känner igen mig i orden. du skriver så vackert att man blir alldeles matt. fortsätt vara så- rakt in i hjärtat. ofta läser jag medan jag jobbar natt, det förgyller timmarna.

    SvaraRadera
  7. Martina: Åh, hej Martina! Så himla fint att du har hittat hit. Tack så jättemycket, det gör mig jätteglad!

    Hedda: tack så himla mycket! Och så fint att du varit med ett tag, så fint att du vill komma tillbaka!

    Lisa: tack finis!

    n: åh, du är!

    L: tack så jättemycket, det betyder massor för mig! Och du, jag vågar faktiskt lova att någon kan tycka om dig (och att massor redan gör det). Det är så himla svårt att tro på det, jag känner ju också så, och det är så dumt för man sätter liksom krokben för sig själv när man tänker så.

    julia: julia, tack så hemskt mycket! jag vet ju också att du har varit med ganska länge (himla jättelänge nästan va?), och det gör mig så väldigt glad. Det betyder massor för mig.

    Du verkar vara en väldigt fin 15-åring. Tusen miljoner kramar!

    A: åh, så himla fint och spännande. Vem är du? Hur är ditt liv? Är du kär? Har du barn? Trivs du med ditt arbete?

    Och tack så hemskt mycket för allt fint!

    SvaraRadera
  8. jag har hängt med ganska länge, bland bloggbyten och kärlekar. och jag läser varje dag och hoppas dina fina ord som säger precis hur det är kommer vara där.

    du skriver om kärlek. din blogg är kärlek

    SvaraRadera
  9. http://www.utbildning.gu.se/program/program_detalj?programid=S1GLS
    http://www.mah.se/Utbildning/SGMRS/

    jag pluggar den på gu och det är riktigt riktigt bra.

    kram

    SvaraRadera
  10. Har också följt med genom nga bloggbyten. Älskar skrivandet och plöjer bloggar för de fina orden, men du är nog den finaste av dem alla.
    Däremot kände jag inte till dina framtidsambitioner - intressant. Är själv inne på mänskliga rättigheter, eller bistånd/fredsarbete. Tuff värld, men säkert värd att kämpa sig in i. Skulle gilla att vara din kollega ngn dag.

    SvaraRadera
  11. Rimligt korta svar på begränsad plats: Jag är sjuksköterska och älskar mitt arbete. Bor i Stockholm och har en dotter som jag fick när jag var 19. Sen kom jag på att jag är gay och har levt ute ur garderoben sen jag var 22 år. Jag gillar mitt liv och har varit hopplöst kär de senaste åren, i en kvinna som är kär i mig också, men som inte vågar stå upp för sina känslor inför omgivningen. Om en månad ska jag och min bästa killkompis (som också är homosexuell) skaffa en bebis ihop med hjälp av insemination. Det är en hemlis för alla runtomkring. Men nu vet iallafall du :-) Följer din blogg på bloglovin och blir alltid lika glad när det dykt upp något nytt att läsa.

    SvaraRadera
  12. hej
    Jag heter Lisa och jag vet inte riktigt vad jag är. Jag är nog en av alla dem som går in här varje dag och hoppas på att du skrivit något mer som bara alltid hämnar rakt in.
    Jag bor någonstans i ett hus och är sisådär sju år yngre än dig och är kär. Jag upplever livet som en instängd bubbla och jag längtar nog mest efter att må bra. och att våga vara, lite mer. och att våga fästa mig vid en människa, lite släppa taget så där. Fast jag är bara femton år och de brukar säga att jag inte har hunnit uppleva något än (fast det ibland känns som om jag redan haft ett liv).
    hejdå.

    SvaraRadera
  13. Du har den finaste och mest sårbara blogg som jag någonsin har läst. Jag älskar den verkligen, kanske för att den påminner mig om mig själv ibland och att det är fint att läsa om någon som verkar lika mycket kaos som än själv.

    Jag är 20 år, pluggar mänskliga rättigheter, tycker om att fotografera, spela gitarr och vara kreativ i det mesta jag gör. Dessa saker gör mig lugn när allt annat rasar. Jag mår för det mesta bra men ibland sjunker man bara.. Och då är det fint att läsa din blogg.

    Peace!
    // Malin

    SvaraRadera