torsdag 13 juni 2013

290.

Jag kan tänka mig att det var lättare att hänga med här förrut. Det blir liksom så länge mellan gångerna nu. Jag vet inte varför. 

Ju längre det blir mellan gångerna jag skriver här, desto svårare blir det. Jag missar att berätta betydelsefulla detaljer. Som att det blev så himla bra mellan oss innan han åkte. På måndag är jag hos honom igen. Man bara måste känna efter ibland. Och nu vill jag vara hos honom. Då får det bli så.

Åh, jag vill berätta mer om honom. Snart. 

Och hur mår ni? Vad händer i era liv? Snälla berätta gärna!

9 kommentarer:

  1. älskar varenda ord du skriver.

    ja mitt livs stora kärlek som jag var med i nästan tre år, han har någon ny nu, trots att vi gick skilda vägar bara för något halvår sedan. medan han är med henne så sitter jag här, ensam. jag vet inte vad jag känner, det är en hemsk känsla.. mest av allt vill jag nog inte känna någonting alls om detta, så jag försöker förtränga
    men verkligheten kommer ikapp så lätt..

    jag hoppas du mår bra. kramar

    SvaraRadera
  2. Min kärlek är 70 mil från mig. Jag får inte vara kär i honom heller. Helt förbjuden. Inte upptagen eller någon annans, men det funkar bara inte av en massa anledningar.
    Men ibland när ingen annan vet så ligger jag i hans armar. Snusar mot hans hals och önskar att tiden skulle stanna. Han luktar godast i hela världen, och har världens bästa kramar. Har aldrig riktigt känt som jag gör när jag e hos honom. Kanske en dag vågar jag bortse från allt som inte går. Kanske någon dag behöver det inte vara det hemligaste i hela världen!
    Men tills dess så hoppas jag och önskar att tiden ska gå lite snabbare tills jag kan smyga iväg till honom igen.

    SvaraRadera
  3. Det var lättare att hänga med förr. Jag vet inte om du kommer ihåg mig för det var nog två år sen jag kommenterade senast, ett tag hade vi till och med mailkontakt. Vi pratade om tekvällar och hur bra det hade varit att prata med någon som förstår, på riktigt. Jag mådde så himla dåligt på grund av honom, men också så himla himla bra. Vi försöker vara vänner nu, för jag behöver honom mer än jag vill erkänna. Det har gått så himla bra, även när vi var på helt olika världsdelar pratade vi varje dag. Vi har varit vänner och det har varit skönt. Tills jag för några dagar sen såg en ny bild på han och vad jag trodde var hans ex. Kändes som att mina inälvor vändes ut och in. Nu funkar det inte alls, förstår inte hur en människa kan ha den effekten på en efter två år. Trodde det skulle gått över, att det skulle vara lättare.
    Tror att en stor del av mitt hjärta alltid kommer tillhöra honom och att en ännu större del av mig alltid kommer undra varför det aldrig blev vi på riktigt.

    Massa kärlek, önskar dig allt det bästa.

    /J

    SvaraRadera
  4. Han som jag vill vara med är så många mil härifrån och jag förstår inte om han vill vara med mig eller inte. Och jag vågar inte fråga för ett nej skulle göra så ont. Det är så mycket jag inte vågar säga till honom för att jag är feg feg feg. Men det känns som att det går åt helvete nu och det var nästan två månader sen vi senast sov tillsammans och jag saknar honom varje dag. Vet inte vad jag ska göra alls och det känns så fel att det är sommar ute. Då ska man ju vara problemfri och lycklig. Så jag stänger allting inne och låtsas som att jag mår bra utåt. Alla verkar tro på det. Jag tror nästan själv på det ibland.

    SvaraRadera
  5. Min pojkvän sa ikväll att han vill vi ska ta en paus. Senast en vecka sedan sa han att han inte visste vad han skulle göra om han tappade mig, att han älskar mig jättejättejättemycket. Sen nu ikväll sa han att han inte vet om han vill längre, att han inte tycker det funkar och att vi bråkat en del. Jag förstår som inte riktigt. Han gråter inför mig och säger att han älskar mig och att det gör så himla ont att göra såhär, men varför gör han så då, man ger väl inte upp någon man älskar? Jag har gett honom så många chanser att förbättra, kan han inte ens ge mig en? Jag är så förstörd just nu, sitter uppe mitt i natten och dricker vin och öl och röker cigaretter, känner mig så himla liten och trasig och vill bara försvinna. Jag tycker att kärlek borde vara tillräckligt, tillräckligt för att inte bara ge upp sådär. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra just nu, vill mest bara försvinna och glömma allt, allt, allt.

    SvaraRadera
  6. Allt är så jobbigt. Jag tänker på honom. Jättemycket. Men han tänker nog aldrig på mig.

    Älskar din blogg.

    SvaraRadera
  7. jag ska snart flytta. från vänner och allting. tillbaka till min hemstad. det känns tungt. jag är nervös. det känns som att jag förlorat som flyttar hem till mina föräldrar igen. som en lång walk of shame. jag hatar det. hatar när folk frågar var jag ska göra sen?, och gapar när jag säger att jag ska till mapa. jag bara hoppas att det inte är fel beslut att flytta tillbaka. det känns så nu

    SvaraRadera
  8. Det känns som att jag försvinner. Så som Clementine gör i Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Jag har inte pratat eller träffat någon av mina "vänner", ingen har heller frågat hur jag har det på hur mångs veckor som helst. Jag är så himla ensam just nu och jag vet inte vad jag ska göra.

    Sen är det han som börjar på L och pratar så himla fin australisk engelska. Vi har egentligen inte haft något seriöst, bara sex ibland. Men sen en gång i slutet av januari låg vi i hans säng och han sa "jag är så kär" på dålig engelska och jag blev nervös och visste inte vad jag skulle säga. Efter det har vi inte pratat om det något mer. Han har träffat någon under hela tiden vi låg med varandra så jag vet inte ens om han menade det.
    Nu har vi inte setts på mer än två månader och det gör så ont i mig. Jag ser honom ibland och jag vill inget hellre än att springa fram och kyssa honom, men det går inte.
    Och nu har antagligen åkt tillbaka till Australien utan att säga hej då och det gör mest ont av allt.

    SvaraRadera
  9. Det känns så underligt att skriva det här men jag mår bra. Jag är singel och det gör ingenting, har fått ett sommarjobb, överlevt ett års intensivt plugg, lärt känna nya människor. Det är en främmande känsla att liksom bara vara nöjd med livet som det är.

    Ville bara säga det, som ett bevis till alla er som mår dåligt att det liksom blir bättre.

    SvaraRadera