Han åker här ifrån om tre dagar, vi har inte setts på hela helgen och idag när jag frågar om vi ska ses säger han att han vill vara ensam. Han har så mycket saker att fixa innan han åker. Flyttkartonger ska fyllas. Bankkonton ska sägas upp. Jag sväljer och säger ingenting. Vill att han själv ska förstå att om jag betyder något så vill han spendera varje ledig sekund med mig innan han åker. Han förstår inte så jag betyder inget.
Jag ringer upp en timme senare och frågar om vi ska ses någonting alls innan han åker. Han föreslår en promenad dagen innan Dagen. Jag sväljer och sväljer men det går inte. Jag gråter tysta tårar, det blir tyst i telefonen för om jag säger något kommer han höra att rösten darrar och då vet han att ingenting är som det ska. Han förstår inte det konstiga med att föreslå en promenad som ett avslut på ett åtta månader långt förhållande. Jag förstår inte att han inte förstår. Han säger att han har en cocktail av känslor i kroppen och jag tänker att jag skulle vilja svälja tio stycken här och nu för att få det onda i kroppen att försvinna.
Så är vi över. Det är slut nu. Vi ska inte ses mer. Det var det. Han var inte den jag trodde han var. Precis som han innan honom inte heller var det. Nu vill jag inte vara nära någon mer. Aldrig. Nu får det vara slut på det onda. Från och med nu är det bara jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vill att han själv ska förstå att om jag betyder något så vill han spendera varje ledig sekund med mig innan han åker. Han förstår inte så jag betyder inget.
SvaraRaderadetta, så jävla fint men hemskt, känner precis känslan av det där. det är så självklart ändå varför förstår han inte??
♥
:(:(:(
SvaraRaderaKram!
Alltså. Fan att vissa personer ska vara så där. Jag förstår inte heller hur vissa bara inte kan FÖRSTÅ hur det känns när de beter sig så där. Och det är lika jävligt om den egentligen förstår men låtsas som att den inte gör det. Man förtjänar väl ändå att den ska vara ärlig mot en och bara säga som det är. Så man vet. Så att inte det enda som blir kvar är massa osagda saker som aldrig kommer att sägas.
SvaraRaderaMan vill nog inte inse det själv. Att man inte betyder sådär mycket som man tycker att man borde göra, för att han är ju en stor del av ens eget liv. Jag har blivit ganska cynisk på grund av det här, ibland. Men oftast är jag som dig.
SvaraRaderaVi väljer fel personer. För att det är det enda vi vet. Det måste vara ett slags mönster. Brukar du vara den som tar initiativ? Typ alltid? Som får allting att hålla ihop? Jag är den där personen. Men herregud, det ska ju inte vara så. Plus, det verkar ju inte som att han bryr sig - även om det är jättesvårt att tänka på. Eller han kanske bryr sig, men inte på det sättet som du vill att han ska.
Du är värd mer. All kärlek i världen. Tänk på det här citatet:
"Life was too short to be with someone who wasn’t quite right, someone who made you think more than they made you feel."
Man vet när det känns rätt. Den där ångesten i magen ska fan inte finnas där. Jag hoppas det löser sig. Att du hittar nån bättre. Någon dag. Kram!
Kanske är han rädd och förstörd, men vågar inte visa det? Han lämnar ju allt, inklusive dig. Kanske blir det bara för mycket att hantera för honom? Jag förstår verkligen hur du känner, men försök se det på det viset så kanske det känns lättare. Kram till dig!
SvaraRaderaÅh. Jag vill bara ge dig världens längsta kram!
SvaraRadera