lördag 25 augusti 2012

241.

Fy vad jag saknar en bröstkorg att lägga huvudet mot. Helst Johans. 

2 kommentarer:

  1. Jag hade det så bra med en kille. Vi träffades några gånger på krogen och allt kändes underbart. En dag ändrades det. Det var bara ord, men kändes som en stort slag i ansiktet. Han slutade prata med mig och jag raderade honom ur mitt liv. Tiden gick och tillslut slutade jag bry mig om honom, tills han tog kontakt igen. Den enda jag kan tänka på är honom, trots att jag inte borde. Ska jag träffa honom igen för att se vad som händer, eller ska jag bara radera honom igen?
    Varför kan inte kärlek vara lite enklare?

    SvaraRadera
  2. Fascinerande ändå, det där med kärlek. Underbart och fruktansvärt på samma gång. // Leo

    SvaraRadera