307.

Det var något som hände som gjorde att allting inte är så självklart längre. Jag undrar om du också känner det. Den där tryggheten som jag trodde att du älskade att få mig att känna, den som försvann när du skrek på mig den där kalla och mörka novemberkvällen.

Kanske är det för svårt ändå. Och kanske är det för viktigt, där att forma framtiden efter sig själv och ingen annan. Det där om att gå sin egen väg. Kanske borde vi göra det.

Ändå är du så viktig för mig. Och jag för dig, säger du. Men jag är rädd för att det inte räcker.