På tal om att jag faller för honom. Imorgon landar jag i det där landet som från och med juni är hans land, och när jag säger att jag kan ta mig hem till honom själv nu för denna gången vet jag vägen, då protesterar han och säger med mjuk röst: men det är ju mycket mysigare att ses på flygplatsen.
Och jag faller-faller-faller ännu djupare för den där mannen som kommer att stå i ankomsthallen när jag har landat i hans land, i hans famn, imorgon kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh. Ja. Det bästa är verkligen att stå där och vänta. Vänta på honom. För han kan ju komma vilken sekund som helst, och man försöker lista ut vilket plan som just landat genom att lyssna på vad de nyanlända pratar för språk. Och det är så spännande. Så tillslut, ofta när man anar det som minst och är som minst beredd, kommer han. Och man tittar lite blygt på varandra, för det är ju första gången man gör det på så länge, och man ler så stort. För magen är full av lyckliga fjärilar. Och så kramas man, hans lukt slår emot en som en vägg. Bästa väggen. Så hånglar man, där och då, bland alla nyanlända och alla som väntar. Och det är bästa hånglet någonsin. Sen frågar man hur det är och hur resan gick och går med ihopslingrade fingrar ut från flygplatsen. För det är ju så fint att äntligen ses när man varit borta från varandra så länge.
SvaraRaderaMen herreguud, jag dör av nyfikenhet! Vad är det för land???
SvaraRaderaHan bor i Schweiz, Zurich.
Raderanär visste du att du var kär? hur känns det i kroppen? slå glad för din skull! :)
SvaraRadera