2011 var också året jag blev antagen till ett universitet i Hongkong. Det kändes som att det skulle bli lite av mitt största och viktigaste äventyr, men så blev det något helt annat.
Jag vet inte om det berodde på att jag ville så himla mycket den här våren, ville prestera mest och bäst i skolan och samtidigt bli sedd och omtyckt av min första riktiga kärlek, för jag slutade att äta. I augusti (när jag egentligen skulle rest till Hongkong) satt jag i väntrummet på en äs-mottagning, tittade på de andra tjejerna med smala ben och tänkte att jag hade kommit fel. För jag var alldeles för stor. En del av mig ville bli ännu mindre, bara för att visa att jag kunde. Fast det var ju alldeles tillräckligt allvarligt, allting var för litet även om det inte kändes så för mig, och jag gick därifrån den tisdagen med diagnosen anorexia nevrosa.
Så jag åkte inte till Hongkong. Det var kanske mitt livs första, och framför allt mitt största, nederlag. Och sedan har de liksom bara hopat sig, nederlagen alltså.
Det här året har varit fruktansvärt. Fastän jag har kommit så himla-himla långt så är det ändå himla långt kvar. Men egentligen spelar det inte så stor roll längre. För jag tror faktiskt att jag lär mig lite hela tiden, hur jag ska övervinna det här. Om 2011 handlade om att överleva hoppas jag att 2012 ska handla om att leva.
ps. imorgon reser jag iväg och därför kommer det nog vara tyst här i ungefär tre veckor. snälla ni glöm inte att ni är världens finaste och jag älskar att ni gör detta till ett sånt fint ställe att skriva på. tusen kramar!
Åhhh, så himla, HIMLA glad jeg blir av å lese at 2012 blir et fint år. For det tror jeg også. Jeg tror det blir helt fantastisk. Tenk så mye sterkere ben du står på nå. Tenk så mye du har lært deg. Tenk så godt du kjenner deg selv.
SvaraRaderaJeg vil ønske deg god tur og god jul og godt nyttår, men aller mest vil jeg gi deg verdens største klem og si: Du klarte det!!! :) Jeg vet at ikke alt er over, og det du får kjempe med tar lang tid. Jeg vet det, for jeg har vært der selv. Men en dag kommer du til å våkne og innse at alle de der trådene, som har forsøkt å holde deg nede i så lang tid, de har endelig begynt å slippe taket.
Alt godt i verden ønsker jeg deg. Jeg er stolt av alt du har klart, og jeg ble lykkelig av å lese dette. Takk.
SV: Åh fina du. Jag känner igen mig i det du säger, speciellt det där med väntrummet och alla andras smala ben. Men vet du vad? Det tycker alla andra också. Alla på äs-enheten tycker att dom andra runt omkring är dom magraste och man själv den fetaste. Det är bara anorexin som hittar på, så himla orättvist!
SvaraRaderaGud vad den här sjukdomen bara förstör! Stor styrkekram till dig <3
kramar på dig i massor. <3! ha en fin jul finaste.
SvaraRaderaha det så bra nu och god jul <3 jag kommer sakna dig när du är bort, vännen :)
SvaraRaderaJag hade en johan, han heter faktiskt johan. Han är 10 år äldre men hela min värld snurrade när jag var med honom & jag hoppades alltid lite extra. Det fanns alltid så mycket pojkar runtomkring men aldrig någon johan. Det tog mig 2 år att komma över honom & hans röst. När han skrev förra veckan & frågade om vi skulle ta en öl så svarade jag inte. Det var då jag insåg att jag inte var kär längre, jag var fri.
SvaraRaderaDet är fint att läsa det du skriver eftersom jag själv gått igenom så mycket som du beskriver. Hoppas dina tre veckor borta blir bra, kram.
tänker ofta på dig och den gången jag skrev ett mejl till mig och du svarade. tänker ofta på att det kändes så äkta. ditt svar.
SvaraRaderaoch jag önskar att jag kunde formulera mig lika fint som dig, men vill att du ska veta att jag tänker på dig och vill att du ska få må bra snart!
och det är äkta. på riktigt.
det var längesen jag var här, men jag har följt dig i flera år och hittade tillbaks nu efter att ha börjat använda min bloglovin. åh, känner att jag missat så mycket, så mycket jag inte vill missa. vill inte att du ska vara ledsen, och vill inte att du inte ska må bra. vet att jag bara är en person som du inte känner, men jag tänker på dig i alla fall och jag kommer aldrig mer lämna den här bloggen. eller dig för den delen. du är stark och klarar allt, det vet jag. ta hand om dig, fina fina du.
SvaraRaderaasså!hejaheja dig! att resa sig efter ett sådant nederlag är det starkaste man kan göra. Du är bra och duktig och skriver så himla fint! hoppas de här tre veckorna blir jättefina!kramkram
SvaraRaderaNu har snart 2012 gått, jag hoppas du uppdaterar snart och berättar hur ditt år varit.. Jag saknar att läsa om dina tankar, som så många ggr var precis som mina egna.
SvaraRadera