tisdag 12 juli 2011

171.


Älskade, fina ni. Jag är så himla tacksam för att ni fortfarande tittar in här. Ni skriver så oerhört fina saker till mig och det betyder så väldigt mycket när livet känns så himla tungt och svårt.

Jag försöker ofta skriva någonting här. Men mest blir det ingenting av allting. Ungefär som med maten.


9 kommentarer:

  1. Jag förstår faktiskt vad du går igenom. Det kommer att bli bra. Det kommer att gå över. Bara att fortsätta kämpa fina du. Jag tror på dig <3

    SvaraRadera
  2. Blablabla. Ta en macka.

    SvaraRadera
  3. Men off, jeg får vondt i meg når jeg ser dette, jeg vil ikke at du skal ha det så dårlig!

    Jeg håper at du får tid nå til å sortere tanker litt. Gjøre det som gjør deg godt. Og du, jeg flytter også langt, langt bort nå til høsten, presis som du. Nå tar vi sats og starter litt på nytt og legger det vi kan bak oss, og satser mot det som jeg tror kommer til å bli et fantastisk år. Ok? Klem!

    SvaraRadera
  4. Jag vill säga att du är finare när du väger tio kilo mer och att jag får ont i kroppen när jag ser dig så smal som nu men jag vet att det inte hjälper, jag vet att det inte fungerar så. Istället vill jag be dig om att ge dig själv en chans, att påminna dig om hur mycket dina ord betyder för oss som följer dig och om hur mycket vi tror på dig. Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Hej du fina, ville bara lämna ett litet spår i bloggen din. Kikar in här så fort något nytt har publicerats, läser dina ord med igenkännande, hatkärlek och sorg. Livet kan vara så förbannat mörkt, hjärtskärande och svekfullt men också väldigt ljust, vackert och hoppfullt. Jag ska inte säga att jag vet vad du går igenom just nu, att jag varit med om precis samma sak, att det blir bättre med tiden osv osv. För jag vet inte vad du går igenom, det vet bara du. Vad jag vet är vad som hjälper mig när jag befinner mig längst ned på den djupaste botten och det är mina vänner, min kurator, musik, litteratur, leenden på bussar, tunnelbanor och öppna gator (det hjälper lite på traven om tanken på att mänskligheten faktiskt är godhjärtad) och en och en annan gräddbakelse (eller något annat sött man tycker om, jag vet inte vad din favorit är, kanske är det Napoleonbakelse eller en bit Prinsesstårta?) Vad jag vill ha sagt är att man ska försöka att inte vara rädd för att möta vardagen, hur ont det än må göra. Det finns fina små ting som man måste kika lite extra efter för att se. Och när man väl ser dem så känns det lite lättare. För varje tugga av den där gräddbakelsen känner man sockernivån stiga mot skyn och energin börjar flöda. Att våga, även fast det tar emot och är rädd. Dina ord berör mig alltid lika mycket varje gång och jag hoppas du därför tar till dig mina. Utan dina hade jag nämligen inte vågat skriva mina. Men nu vågade jag, och det känns lite bättre...

    En varm kram
    Lisa

    SvaraRadera
  6. Det är så hemskt att se andra falla för liknande tankar. Se hur andra magrar och tappar kilo tills det inte längre finns något kvar, för det är det du håller på att göra, förfalla, för att det finns tankar som säger att man inte borde äta (hur mycket man än vet att det är fel så kan man inte låta bli att lyssna/lita på det).
    Jag önskar så innerligt att något eller någon kan få dig att öppna dina ögon, att inse att det faktiskt GÅR att bli av med tankarna. Det som faktiskt ÄR en sjukdom, en alltför vanlig en. Men det går att bli fri(sk) från det, det går.
    Och du kan!
    det är inte meningen att man ska hoppa över en frukost, eller en lunch, eller en middag som blir kvällsmat. Mat är bra.
    (jag kan känna att det låter klyschigt - och väldigt väldigt rörigt - när jag skriver, jag kämpar ju trots allt själv för att bli kvitt de här tankarna. men jag är på väg och jag vet att du också kan om du vill.)
    jag tror på dig.
    kram

    SvaraRadera
  7. <3 du är hur fin som helst och jag önskar jag kunde göra någonting. jag tror på dig och jag vet hur det kan kännas. kramar på dig i massor!

    SvaraRadera
  8. Min syster har varit sjuk i 16 år. Det gör så oerhört ont att se. Som anhörig. Någon man älskar som inte tycker om sig själv. Och man har svårt att förstå att min underbara syster som har (haft) så mycket liv och kraft i sig har de låga tankarna och beteendet mot sig själv. Mentalt var det något som satte igång de onda tankarna. Matmässigt började det med att hon blev vegetarian för att slippa äta en del av kostcirkeln. Nu är hon vegan och äter längre inte varm mat. Om några veckor ska vi på spa tillsammans och jag fasar över vad jag kommer få se under morgonrocken. Men hopp till oss anhöriga och till DIG. Du är värd massor.

    För några år sedan tog det slut mellan mig och en kille. Nu efteråt kan jag inte begripa att jag kunde låta en kille få mig att må så dåligt. Aldrig mer! Det är inte värt det. Faktiskt. För en annan människas skull. Man bör ha sig själv närmast, och tänka på sitt eget välmående först. Inte hänga upp hela sin tillvaro på någon annan och lägga sitt liv i någon annans händer, det är för skört. Kram

    SvaraRadera
  9. Lilla vän! Hur mår du? Hoppas att du mår bättre snart. Kämpa! Puss!

    SvaraRadera