tisdag 28 juni 2011

167.

Min familj och mina vänner har börjat kalla det en sjukdom. Det där som gör att ingenting i mitt liv fungerar just nu går att stava med femton bokstäver. På sätt och vis har nog grunden till allt det här funnits i mig under flera, flera år, men jag har på något sätt liksom hållit mig samman. Tills nu, alltså.

De säger att jag inte förstår att jag är sjuk. Att det bara är något jag säger utan att jag tar det till mig och på riktigt inser vad som händer. Fast det känns ändå som att jag förstår. Jag vill inte äta fast man måste.

Idag frågade pappa om jag vill dö. För det är vad som händer till slut om man inte äter säger han. Min fina, fina pappa som älskar mig mer än någon annan gör. Jag älskar honom mer än allting annat i hela världen och det gör så himla ont att jag gör honom så ledsen.

10 kommentarer:

  1. Får ont i hela kroppen när jag läser, du skriver så fint och jag känner igen mig så väl i mycket du skriver.
    Men, fina du, ta hand om dig.

    SvaraRadera
  2. <3<3<3<3<3<3 ta hand om dig fina.

    SvaraRadera
  3. Av og til, når man vet at man må gjøre noe men ikke klarer å gjøre det for seg selv, da kan det hjelpe å gjøre det for noen andre.

    Jeg håper for deg, på at ting skal bli bra og at du får ta vare på deg selv, og la de som er glad i deg ta vare på deg også.

    Det fins så mye fint, som man ikke alltid ser om man er syk eller bare har det vanskelig. Men alt det der fine, det forsvinner ikke selv om man ikke kan se det. Det fins alltid der. Husk det. Kjære, fine deg.

    SvaraRadera
  4. Jag får också ont i kroppen när jag läser.
    Verkligheten är himla vass i kanterna, ibland alldeles för ofta. Jag hoppas du har massor av fina och omtänksamma människor omkring dig.

    SvaraRadera
  5. Vi är många som tänker på dig! <3

    SvaraRadera
  6. ge inte upp, aldrig. att ge upp är inte ett alternativ. kämpa, du kommer må bra igen, det tror jag att vi alla kan. Må bra för det fina i livet och skratta det dåliga i ansiktet.

    SvaraRadera
  7. Till alla: Tack! Åh, ni anar inte hur mycket era ord betyder för mig! Tusen kramar ♥

    SvaraRadera
  8. Jag blir så otroligt berörd av det du skriver och känner igen så mycket, även om vi kanske egentligen har helt olika liv och erfarenheter. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du mår bättre, fast jag vet att det inte är så enkelt, att bara må bra helt plötsligt. Nu ska jag fortsätta läsa din blogg bakåt, ta in mer av dina sanna ord. Tack!
    Ta hand om dig!
    / Linnéa

    SvaraRadera